Rättvisans underskott

Igår startade vi dagen med en tur till östra köpcentret för våra veckoinköp. Vi hade en förhoppning om uppehållsväder för att kanske hinna med en del arbete på tomten också. Men tyvärr, regnet började redan innan vi hunnit hem och fortsatte sedan större delen av dagen med bara smärre uppehåll. Det blev alltså inomhussysslor för vår del och för de bönder som ännu inte är klara med höstskörden ser livet nu ut att bli ett rent helsike. Grödan är dyngsur och markerna helt genomblötta - där de inte helt enkelt står under vatten - och det är inte att tänka att köra ut där med några maskiner. Nu fattas bara att blötvädret om någon vecka går direkt över i frost, så är eländet fullbordat.
Idag blev det i alla fall för vår del sol på eftermiddagen, och förutom en promenad till Rocklundaskogen hann vi med en del försummad trädgårdsskötsel. Det gällde bland annat fortsatt äppelplockning. Vårt enda äppelträd ser nu ut att fungera som Mimers brunn, nämligen outtömligt. Minst 50 kg äpplen ser ut att bli detta år när fruktodlarna i Kivik klagar över dåligt äppelår med bara 2/3-delar av normalskörd.

En amerikan som har verklig anledning att klaga fick vi höra om igår. Han har suttit 15 år i fängelse och väntat på sin avrättning, men har nu blivit frikänd med hjälp av dna-bevis. Jag vet inte om ska skratta eller gråta!? Som trettonåring anklagades han för att ha våldtagit sin 14-åriga styvkusin och erkände detta efter pressande polisförhör. Det hjälpte inte att han sedan tog tillbaka sitt erkännande.
En organisation i New York, som kallar sig Innocence Project, ger juridisk hjälp till dömda som tror sig kunna bli friade med hjälp av dna och hittills har ca 300 felaktigt dömda, varav 18 dödsdömda, blivit frikända på detta sätt.
Visserligen är det svenska rättssystemet haltande och ofullkomligt på många sätt, men det finns i alla fall ingen möjlighet att skicka folk till galgen. Det är också alldeles tydligt att man inte ens i 'advokaternas förlovade land', USA, alltid kan räkna med att få en rättvis behandling. En annan sak är sedan hur man känner sig efter att ha suttit inspärrad 23 timmar per dygn i 15 år i väntan på döden!