Boendets problematik

Igår var det en dag då det visserligen var mulet väder, men samtidigt inget regn, åtminstone där vi befann oss. Vi bestämde oss för att använda dagen för en utflykt till den ostligaste delen av Mälardalen eftersom vår vistelse i regionen kring 'kungliga huvudkommunen' numera är mycket lågfrekvent. Vi åkte således på mindre vägar längs Mälarens norra sida ända ut till Vaxholm. Efter en lunch på en trevlig pub därstädes gjorde vi hemresan på motsvarande sätt söder om Mälaren.
Det är inte utan att man blir lite tagen av den koncentration av människor som Stor-Stockholm idag är. Ett mått på detta kan vara att vår resa från Bålsta till Tumba gick genom mer eller mindre tätbebyggt område i åtta mil. Det är då inte konstigt att en del människor söker sig längre ut från regionens centrum, vilket vi också sett påverka bostadsmarknaden i Västerås på senare år.
Trots alla starka intryck längst i öster, togs ändå priset av en trafiksituation på vägen norrut från Strängnäs. Med halva vägen avstängd av ett mindre vägarbete kunde vi med stigande förvåning notera att kön av bilar i motsatt körriktning sträckte sig ungefär en halvmil bort från stoppstället. Det är inte svårt att förstå den frustration som då uppstår hos många i kön, och inte minst hos chauffören i den landsvägsbuss som förmodligen hade en tidtabell att passa.
I natt och på förmiddagen idag hade regnet åter taget överhanden och vid lunchtid fanns det 40 mm i regnmätaren. Sedan har det åter klarnat upp och vi kunde unna oss en promenad i närområdet.

Med ovanstående i minne blir man fundersam när man i bladet kan läsa att "bostadsbyggandet har rasat". När man ser sig omkring verkar det ju vara byggkranar överallt och för Västerås säger en nyligen utgiven översiktsplan att det ska byggas 3 600 nya bostäder under de fyra närmast kommande åren. Trots detta råder det ändå brist på bostäder ständigt och jämnt.
Självklart finns det stora delar av landet där situationen är den rakt motsatta med tomma lägenheter och övergivna hus under förfall. Kanske är det en mera progressiv landsortspolitik som behövs för att underlätta boendesituationen och minska den galopperande urbaniseringen. I detta är nyckelfrågorna stimulans till småföretagsamhet och förbättrad infrastruktur. Men sådant låter sig naturligtvis lätt sägas när det i själva verket är den glesnande befolkningen i landsorten som lägger svårigheterna i vägen för detta. Moment 22 brukar det visst kallas!