Ett par lugna dagar på hemmaplan har gått med bara ett par promenader i närområdet. Idag gick den till stormarknaden i strålande solsken som nästan gjorde anspråk på att vilja kallas vårvärme. Det ändrar sig snabbt när vi går mot vårdagjämningen om en dryg månad. Själv tog jag en kort tur till stan idag för att få en namnunderskrift på VARFs årsmötesprotokoll som nu är klart. Ytterligare en länk till ansvar för föreningen bröts idag när min tillgång till styrelsens diskussionsforum på VARFs hemsida stängdes av.
Ett helt annat område där begränsningar diskuteras och också kan motiveras är den svenska populationen av varg. Man bör ha respekt för allas åsikter och att vargfrågan får känslorna att svalla. Men ett vargrevir som nu tros ha bildats söder om E 18 ner mot Mälarens tätt bebyggda trakter med förhållandevis små sammanhängande skogsområden och ett mycket omfattande jordbrukslandskap med betande djur och områden för rekreation för många med eller utan hund, är för mycket. Här hör inte vargen hemma.
Varg ska ha stora vidder där boskapsskötsel och människors fritidssysselsättning i form av jakt, fiske och promenader inte är så omfattande. Eftersom vargen inte kan veta var vi människor tycker den ska vara utan drivs av behovet att skaffa mat, så kommer det an på oss att vidta de åtgärder som ett tryggt liv på landsbygden fordrar. Det som i första hand krävs är att återupprätta vargens respekt för människor och det kräver att vissa exemplar, eventuellt genetiskt degenererade, måste tas bort. Vi måste se till att vargen, precis som andra länders vargstam, avskyr att vistas i människors närhet. Med Sveriges vidsträckta skogsarealer borde möjligheterna till att bereda plats för både varg och människa vara minst lika goda som i Polen, Rumänien eller Spanien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar