Efter två rejäla insatser i snösvängen. i förrgår kväll och igår morse, har mina snöberg nu åter nått sin fulla höjd - över två meter på sina ställen. Nu vet jag ingen här som vill se någon mera snö på åtminstone de närmaste tio månaderna. Igår åkte jag till Uppsala för att besöka hustrun på sjukhuset. Vi fick dock ingen kontakt eftersom hon fått sömnmedel för att underlätta återhämtningen efter operationen.
Idag har jag varit hemma, men tagit en promenad i närområdet i vackert solsken och om en stund ska jag åka till yngsta dottern som tänker bjuda på middag idag - trevligt eftersom min egen kokkonst gärna får en aning ungkarlskaraktär.
Idag kunde vi läsa i bladet om den högkonjunktur som snö och halka lett till inom sjukvården. Det är rekordbelastning på landets akutmottagningar. Karolinska sjukhuset i Stockholm har under de senaste veckorna haft tre gånger så många akuta operationer som normalt. Av dessa är 75-80 procent halkolyckor. Detta är till bekymmer både för de drabbade och för samhället.
Men vädret rår vi inte på och till en del kan vi beskylla brister i snöröjning och halkbekämpning för de olyckor som inträffar. Sist och slutligen är det ändå människorna själva som måste lära sig var gränsern för den egna förmågan går. Man ser allt för ofta bland såväl bilister som cyklister eller fotgängare brist på denna insikt. Det verkar som att den allmänt upphetsade rytmen i dagens samhälle har slagit igenom även här. Därför kan en liten slogan som vissa bilförare börjat ta till sig kanske ges en bredare tillämpning - "bättre omkörd och 'bortgjord' än omgjord och bortkörd".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar