Den förlorade sonen återvänder

Nu har vi återkommit hem efter en tredagars resa till Sörmlands kusttrakter. Den sedan många år traditionella sommarresan dit gick i år först till Trosa för en titt på det begynnande sommarlivet i båthamnen. Några av de stora, pampiga båtarna som brukar finnas där hade redan anlänt. Sedan fortsatte vi till Stendörren och såg där att 'semestertrafiken' genom det trånga gattet fortfarande var ganska sparsam. Istället kunde vi besöka en trevlig akvarellutställning med verk av en lokal konstnär. Slutligen kom vi till Nyköping där vi övernattade två nätter. Under dagen däremellan tog vi först en långpromenad i staden och upplivade minnen från tiden vi bodde där på 1960-talet. Därefter for vi till Oxelösund och Jogersö, där man i soligt väder kunde få årets första havsvatten på kroppen.
Under sista natten var det emellertid strilande regn och på morgonen kunde vi dra upp gardinen och konstatera att parkeringsplatsen förvandlats till en insjö med en andmamma och fem ungar simmande utanför dörren. Naturens överraskningar har ingen ände. På vägen hem idag gjorde vi också ett kort besök i Gripsholm och Mariefred.

En som också tänker röra på sig är Ingvar Kamprad, som nu, enligt ryktet, tänker flytta 'hem' till sin gård i Älmhult efter att i 40 år, först i Danmark och sedan i Schweiz, ha levt i exil på grund av de orimliga svenska skatterna. Därmed kan Älmhults kommun stoltsera med att inom sina gränser hysa världens femte rikaste person med en uppskattad förmögenhet på drygt 370 miljarder kronor. Han ska nu också betala skatt i Sverige på sina intäkter från kapitalplaceringar.
Kan detta månne betyda att Stefan Persson på H&M får konkurrens om titeln Sveriges meste skattebetalare? Det kommer väl att visa sig så småningom och mera intressant är hur hans förmögenhet hade sett ut idag om han hela tiden skulle ha luggats av det svenska, konfiskatoriska skattesystemet. Lika intressant frågeställning är hur mycket vårt samhälle förlorat på att med dessa skatter jaga iväg kreativa och dugliga personer från landet istället för att låta dem arbeta, bygga företag och anställa människor här hemma. Det har helt säkert varit dyrbara offer på den 'kungliga, svenska avundsjukans' altare!
P.S.
Med all rätt har det från IKEA påpekats att Kamprad är ingen miljardär - han 'gav bort' IKEA redan 1982 till två stiftelser i avsikt att garantera företaget "evigt liv" utan möjlighet för honom själv eller hans arvingar att missbruka förmögenheten. Privat anses han idag var god för ca 750 miljoner kronor. Därmed är kanske ovanstående resonemang till viss del av begränsat intresse för Älmhult eller Sverige.
D.S.