Någon annan får betala

Gårdagen ägnade vi åt husbilen, som nu i allt väsentligt är klar för kommande resor. Under eftermiddagen tog vi en liten provtur till Strömsholm för att kolla att allt fungerar som det ska. På plats där, tog vi en promenad till den återuppbyggda (efter att några ligister eldat upp den nybyggda i fjol) plattformen för fågelskådning ut över Ladugårdssjön. Utöver de vanliga arterna fanns det några bläsänder och ett par av vitkindad gås på plats.
Idag har vi hållit oss hemma eftersom väderleken håller på att ladda upp för ett välbehövligt regn, nu när det börjar bli torrt i markerna efter tjällossningen. I kväll ska vi sedan åka till äldsta dottern för ett gemensamt firande av våra dottersöners födelsedagar, varav den ena är myndighetsdag - en tydlig påminnelse om tidens gång när två barnbarn plötsligt är vuxna svenska medborgare.

Den här veckohelgen håller den rödaste komponenten i den rödgröna röran, (v)-partiet, sin partikongress i Gävle. Trots att Ohly och hans styrelse försöker polera fasaden för att kunna se ut som ett regeringsparti, känner hans vilsna undersåtar tydligen inget sådant behov. Från talarstolen framhåller man vikten av att nu på allvar driva partiets krav på "sextimmars arbetsdag med bibehållen lön". I praktiken är detta ett krav på en 25-procentig lönehöjning, något som inte ens de mest militanta fackpampar ens skulle drömma om att försöka sig på!
En sak kan lätt konstateras - vänsterns fotfolk har helt och hållet lyckats undgå nyhetsflödet från den katastrofala, ekonomiska situation som Grekland hamnat i. Ett tillstånd som till mycket stor del beror på just det "krav" som (v)-kongressen nu skriver in i sitt valmanifest. För mig är det en gåta att människor totalt kan bortse från att ekonomiskt utrymme måste produceras innan det kan konsumeras. Det finns inga "gratis luncher" och det som en roffar åt sig måste någon annan försaka. Denna enkla grundregel gäller för övrigt också på den sociala skalans andra ände där giriga direktörer och politiker berikar sig genom oförtjänta bonusar och fallskärmar. Den moraliska förflackningen har många ansikten men har oftast sina rötter i den ultimata egoismen!