Hur blir vår framtid?

Veckohelgen har bjudit på fortsatt gråväder och vi har varit mest här hemma. Själv har jag fortsatt arbeta en del med vår digitalflora men också med en del föreningsanknutet arbete. Igår skrev jag också en artikel med anledning av 30-årsdagen av reaktorolyckan i Three Mile Island (Harrisburg) och lade in den på vfk-bloggen, samt sände ut den i nätverket för kärnkraftinformation.
Igår tog vi en promenad till den stora ABB-hallen där VSK Bandy firade årets seger i SM. För att samla in pengar till klubben hade man också, enligt egen utsago, ordnat Sveriges största loppmarknad i hallen - en bandyplan till hälften fylld med loppisstånd ser faktiskt ganska imponerande ut.
Idag tog vi istället en tur till Skultuna och gick en runda i samhället. På vägen gjorde vi ett besök på utställningen vid Skultuna mässingsbruk. Det är fina sakar som säljs där, men priserna är därefter - den "ordinarie" ljuskronan kostar nu 8 500 kr, och då är den förmodligen ändå tillverkad på andra sidan jordklotet. Skultuna mässing kommer tyvärr inte längre från Skultuna utan snarare från Kina eller Vietnam.

Detta leder mig osökt in på tillverkningens framtid i Sverige. Man kan allt mera se hur den tillverkning som utförs av människohänder sker i länder med låga löner. Tillverkningen i Sverige är antingen kraftigt automatiserad eller så har varan ett stort innehåll av högteknologi. För att kunna hålla denna linje krävs allt fler välutbildade ingenjörer och naturvetare, men här har rekryteringen till högskolorna sviktat på senare år. Trenden går istället mot att vi börjar "tillverka" våra ingenjörer i Indien.
Detta ser inte bra ut och krafttag behövs för att få ungdomar att återvända till tekniksektorn. Musik- och nöjesindustri eller turism är nog bra, men förlorar vi mark inom den producerande industrin kommer landets ekonomi snart att balansera på slak lina och vår välfärd hänga i en skör tråd.