Girighet in absurdum

Nu har det snart gått en vecka utan att vi sett en skymt av solen och det är alldeles gråtrist. De tecken på vår som visade sig i början på månaden är både insnöade och bortblåsta. Vi har i alla fall försökt vara ute och röra på oss en del och idag åkte vi ut till Johannisberg och gick några kilometer. Idag har jag också gjort polisanmälan (första gången i mitt liv) av min bortrövade cykel. Inte för att jag tror att det kommer någon cykel åter, men fallet kommer åtminstone med i statistiken. Kanske får jag också en notis i lokaltidningen, vem vet.

Nu har SEBs VDs, Annika Falkengren, löneavtal lyckats orsaka en total folkstorm mot orimliga direktörslöner och det är bara att hoppas att vägen bereds för avveckling av detta totalt besinningslösa system för avlöning av toppchefer. Jag har tidigare sett en poäng i att en rörlig del av lönen skulle kunna stimulera till utveckling av ledarskap och kreativa idéer för ökad effektivitet i organisationen. Dock är denna tid nu förbi!
Ersättningsbeloppen för direktörer i form av löner och bonusar har för länge sedan lämnat rimliga nivåer och har inget med berörda individers konsumtionsbehov att göra. När nu offentliganställda växlar in på samma spår, så har det hela utvecklats till någon sorts statussymboler på företagsägarnas och skattebetalarnas bekostnad.
När dessa ersättningar sedan dessutom betalas ut även när vederbörandes arbetsresultat är uruselt och företag drivits till konkursens rand så är måttet rågat! Den senaste tidens exesser i bonusavtal har fått drag av panik för att inte hinna få med sig så mycket som möjligt innan pengarna är helt slut, samtidigt som man i andra ändan går till regeringen och tigger om hjälp för att inte gå omkull. Därför måste nu krav ställas på etik och moral innan allt förtroende för detta nya frälse är helt försvunnet - eller som någon sade idag: "franska revolutionen började på en torsdag och kanske får vi snart se en repris".