Rättssamhälle i kris

När vi nu går in i den sista vårmånaden har vi kunnat glädja oss åt fortsatt tjänlig väderlek med stigande utetemperaturer. Igår blev det nästan full arbetsdag när det var dags att börja förbereda husbilen för campingsäsongen. När batteriet monterats kunde vi konstatera att den gamle trotjänaren ännu en gång startade direkt, även trots att den nu vinterförvarats utomhus på hemmaplan. Detta underlättade i sig dessutom hela igångsättningen genom att bilen inte behövdes hämtas hem från någon avlägsen förvaringsplats.
Vi hann också med att avrunda valborgsmässoafton med en promenad i närområdet och därefter följa TV-referaten av firandet av kungens 70-årsdag. Idag blev det istället tid för en liten utflykt till den natursköna Hjällstaviken med dess fågelrika vattenområde. Vid sidan av de mera vanliga arterna kunde notera gulärla och skedand och hörde dessutom ljuden av vassångare och rördrom. För övrigt har vi tillbringat 'arbetarnas högtidsdag' på hemmaplan.

I dessa ljusa tider fick jag en tankeställare när jag läst en krönika av debattören och samhällskritikern Sverker Olofsson, där han gjorde upp med den tilltagande korruptionen i Sverige. Trots att vårt land har en mycket god internationell ranking i dessa avseende, kommer tecken på motsatsen tyvärr allt tätare. Maktmänniskor, som fackpampar, politiker och toppchefer i offentliga institutioner,  hittar nya vägar i ett 'belöningssystem' som för det mesta i slutändan fungerar på skattebetalarnas bekostnad. Det finns också en tydlig tendens, hos dem som ertappas 'med fingrarna i syltburken' att ständigt, med eller utan hjälp, lyckas skylla sitt misstag på någon annan, s. k. nånannanism - praktiskt taget alla som åtalas för lagöverträdelse 'förnekar brott'. Minst lika stötande är förhållandet att skattesmitare som under många år undanhållit enorma belopp från beskattning går straffria under förutsättning att de avger 'självrättelse'.
Dessa förmåner behöver den lille mannen på gatan aldrig räkna med att få del av. Likheten inför lagen är en chimär och det är de som skaffat sig mycket makt eller mycket pengar eller både och, som alltid dra det längsta strået. Vi har snart inte längre någon anledning att peka finger åt 'bananrepubliker' om vi inte sätter igång med storstädning framför den egna dörren!