måndag 16 maj 2016

Kriminalitet som livsstil

Vi har under ytterligare ett par dagar fått nöja oss med det rådande bakslaget i väderleken med en hel del blåst, regn från och till, och temperatur under tiogradersstrecket. Trots detta bjöd gårdagen på flera aktiviteter och efter lunch hade vi ett vaktpass för Vårsalongen på Club Artis. Det kom en hel del besökare trots att det både var pingstdagen och dåligt väder. Efter en promenad på eftermiddagen var det sedan dags för oss med gemensamt firande hos äldsta dottersonen av hans och hans brors födelsedagar med hela familjeklanen församlad. Det var fullt upp med bara glada tongångar, inte minst av deras hund Smulan.
Idag har väderleken hållit oss inomhus, men om en stund blir det dags att ta sig till stan för vårterminens sista medlemsmöte på målarklubben, då vi ska få en utvärdering av de alster som ställts ut på Vårsalongen.

Exemplen på den etiska och moraliska upplösningen i det svenska samhället fortsätter att ramla in. Ett flagrant sådant är de två män, misstänkta för 60 fall av åldringsrån, som Malmöpolisen nu satt fast. Av ordningsmakten betraktas de som 'livsstilskriminella'. Deras CV omfattar sedan tidigare 37 resp. 25 punkter i belastningsregistret. Deras 'affärsidé' är att utge sig för att vara hantverkare och ringer på hos äldre människor och hävdar att de ska rätta till något i bostaden, för att sedan gå in och plocka åt sig kontanter och värdesaker.
Den här sortens individer blir tyvärr allt vanliga och det svenska rättsväsendets verktyg är helt efterblivna för att kunna stävja denna utveckling. Tyvärr är det alldeles för dyrbart att ha dom inhysta på diverse anstalter på samhällets bekostnad, och därför kan jag tänka mig att de som valt kriminalitet som livsstil borde ges generell rättighet till att bära fotboja, eller varför inte ett inopererat gps-chip. Det skulle dels vara ett kostnadseffektivt sätt för polisen att hålla dem under uppsyn och dessutom möjligen avskräcka en och annan för att välja den branschen. Rätten till sin personliga integritet kan man på goda grunder ändå anse att de har förbrukat!

5 kommentarer:

Unknown sa...

På ett sett har man testat punktmarkering av buset. På håll i New York, på närmare håll i Eskilstuna. Punktmarkering och nolltolerans var framgångsrikt. Brottsnivån gick ner tydligt och odiskutabelt.

Vad hände? Sverige borde vid det här laget vara den bästa av världar men man hade missat en sak. Enligt vänstern inkräktade man på oskyldigas liv. Buset hade ju gjort sin senaste volta, hade avtjänat sitt straff och borde därmed visas fullt medborgerligt förtroende.

Hur skulle det se ut om man, med dagens språkbruk, kränkte det före detta busets integritet? Inte acceptebelt, inte ens på 1970-1980-talet

Tankar i tiden sa...

Den som valt kriminalitet som livsstil bör enligt min uppfattning också ha en fotboja som en del av sina mänskliga rättigheter! Vid ev byte av livsstil kan ju, efter en lagom lång karenstid, en omprövning av en sådan rättighet bli befogad.

Unknown sa...

I Finland ingick åtminstone förr i tiden att buset dömdes till tukthus och till att förlora sina medborgerliga rättigheter. Hur länge av det ena och det andra var upp till domstolen att avgöra utifrån lagstiftarnas texter.

Hur stor skillnad detta gjorde vet jag inte. När jag gjorde min värnplikt i Finland läste jag en nyhet om att svenska värnpliktiga gått i strejk på grund av missnöje med kantinens meny.

Hade detta hänt i Finland hade det räknats som uppvigling och de som ansågs ansvariga hade fått minst 3 månader i buren och motsvarande förlängning av värnplikten.

Men även i Finland släpps grovt kriminella ut bland vanliga människor. Juha Valjakkala eller Nikita Bergenström är ett exempel

www.aftonbladet.se/nyheter/article11635372.ab

Unknown sa...

Nikita Fougantine har han också hetat. Och dessutom har han varit gift i fängelset en par tre gånger med damer som tydligen funnit honom intressant

Tankar i tiden sa...

Ja, outgrundliga äro Herrens vägar!