Idétorka i miljöpartiet

Så kom då det befarade tunga omslaget i vädret - priset för den senaste tidens värmebölja - med utetemperatur idag på sju plusgrader. Men av erfarenhet vet man ju att det alltid jämnar ut sig i längden och det är faktiskt fortfarande mer än två veckor kvar tills det enligt Bondepraktikan är sommar. Igår tog vi en promenad i närområdet, men för övrigt var jag sysselsatt på hemmaplan. Hustrun var iväg på en ny behandling för sina värkproblem, som nu har konstaterats bero på ischias, och därmed kanske kan få en mera adekvat behandling.
På kvällen fick vi nytt besök av min syster och svåger som stannade för övernattning på hemväg från Norrland. När de idag fortsatte sin resa gav vi oss en aning ovilligt ut på vår dagliga motionsrunda i det nu både kyliga och blåsiga vädret, men sedan har vi hållit oss hemma.

Den nu snart genomförda Mp-kongressen har till sist i stort sett följt regissörernas förväntningar och ett nytt kvinnligt språkrör, Isabella Lövin, ska så småningom börja att ljuda, men idag var det den, med oväntat låg röstandel omvalde, Fridolin som i sitt avslutningstal skulle blåsa nytt liv i det kaotiska partiet. Det blev något av en domedagspredikan där han underströk att miljö och klimat nu ska vara partiets helt prioriterade fråga, som ska bankas in i väljarna till den grad att de 'röstar grönt' i valet 2018. På ett enkelt sätt ansåg han därmed att de uppslitande diskussionerna inom partiet om tvärvändning i flyktingpolitiken, det tyska brunkolet, byggandet av förbifart Stockholm och den uteblivna stängningen av Bromma flygplats skulle vara avslutade.
Om han tror att han härmed rullat ut den röda mattan för Mp:s kommande segertåg genom väljarkåren, så är han förmodligen lika naiv som hans skolgosseaktiga uppsyn ger sken av. Praktiskt taget alla Mp:s idéer inom miljö- och klimatpolitiken har den tråkiga effekten att de är dyra för både samhället och den enskilde medborgaren och besvärliga för det svenska näringslivet, samtidigt som dess förväntade effekter på miljö och klimat näst intill är omätbara - det handlar som vanligt om att 'sila mygg och svälja kameler'. Jag hävdar fortsättningsvis att riksdagen efter 2018 säkert mår bäst utan miljöpartiet.