Allt har en ände

Så har två dagar av denna vädermässigt ganska trista sommar passerat. Igår lyckades visserligen molnen hålla tätt och även släppa igenom en del sol, och detta utnyttjade vi för en cykeltur till stan för ett biblioteksbesök. Idag lyckades vi bara hinna med en promenad till mataffären, och hustrun en vända till frisören, innan den mera blöta vädervarianten var aktuell igen. Sedan har vi fått hålla oss inomhus med sysselsättning vid våra datorer. Fortfarande ställer meteorologerna inte någon riktig sommar i utsikt.

Idag nåddes vi av en del sorgliga besked. Den gamle folkkäre, en gång så populäre musikern, artisten och ordekvilibristen Robert Karl Oskar Broberg lämnade den gångna natten jordelivet efter en längre tids sjukdom. Vi minns honom bl a med sångerna 'Jag måste hejda mej', 'Uppblåsbara Barbara' och 'Båtlåt'. Han betraktade sig själv som konstnär och ville sammanfoga text, melodi, sin röst och bildidé till en enhet. Efter sin succé i Hylands hörna 1967 hann han med att göra en mängd av sina karakteristiska framträdanden riktade både till unga och gamla. Hans förmåga att beskriva vardagliga ting på ett samtidigt både ironiskt och humoristiskt sätt gjorde honom till en av våra mest uppskattade artister under ett 30-tal år.
En annan och modernare artist som också lämnat oss är Bosse Östlin i Glada Hudik-gänget. Han var kanske inte lika välkänd, men ändå väldigt populär bland sin publik. Han var bl a känd för att tycka mycket om att kramas och i en minnesruna har Glada Hudik skrivit: "Bosse, mannen med det största hjärtat av alla, som gjorde världen till en bättre plats att leva på. Vi vet att du redan börjat dela ut kramar och sprider din kärlek ovanför molnen."
Vi som är kvar här kan bara i ljust minne bevara dem, som så generöst har underhållit oss med sina speciella talanger.