Ökande migrationsproblem

Sommaren fortsätter i den numera helt fastlåsta stilen med varannandagsväder. Igår var det regn, stundtals kombinerat med åska (årets första), mer eller mindre hela dagen och det var bara att hålla sig inomhus och vi fick roa oss med våra vardagliga sysslor. Idag har det, i strid med prognosen, varit soligt nästa hela dagen. Vi började den med en tur till östra köpcentret för veckoinköp och sedan har vi varit hemma. Hustrun har storstädat huset och själv har jag sysslat med trädgårdsskötsel. Sedan tyckte jag inte det kändes nödvändigt med mera motion, men min idoga kvinna tog en promenad på egen hand på kvällskvisten. Nu väntar vi på de nya molnen inför morgondagens utlovade heldagsregn. Vi får se om väderguden håller formen, sedan det nu står klart att månaden maj i år var den kallaste på 200 år!

Något som i dessa tider snart är på var mans läppar är de eskalerande flyktingströmmarna till Europa. Italien och Grekland, som är de främsta ingångsländerna, klara inte längre av att hantera den rådande situationen. På förslag från EU-kommissionen ska därför alla EU-länder hjälpa till att fördela tillströmningen, 40 000 asylsökande i dessa båda länder och 20 000 i flyktingläger utanför Europa. För Sveriges del handlar det om 1 800, varav en del kan räknas av mot den av FN uppsatta flyktingkvoten. Enligt vår migrationsminister är detta väldigt låga tal sett mot bakgrunden att det just nu kommer ca 1 300 asylsökande per vecka (!) direkt till Sverige. Tillsammantaget betyder detta att vi ska vara beredda att ge anständig plats för bortåt 70 000 nya människor per år.
Självklart måste vi i Sverige vara beredda till de insatser vi kan göra för att underlätta för svårt drabbade människor. Det som kan och bör diskuteras är vilket sätt som detta bäst kan bedrivas på. Det är ingen slump att det invandringsnegativa SD är det parti som f n har den särklassigt största tillväxten i sitt opinionsstöd. Det ligger i farans riktning att regeringens linje, som nu går ut på att tvinga alla svenska kommuner att ta emot 'sin kvot', kan ytterligare förstärka denna opinionsström. Vare sig bostadsmarknad, utbildningsväsende eller vårdsektor har någon beredskap för de behov som kommer att krävas och brister av detta slag leder lätt till social oro. När det därtill är uppenbart att det rådande läget inte är en tillfällighet, är det hög tid att man både på EU-nivå och nationell nivå lägger fast strategier som förhindrar en sådan utveckling. Bäst av allt vore dock att världen på FN-nivå på allvar tar itu med de problem som är flyktingströmmarnas orsak!