Förvirringens Grekland

I fredags var det mest kallt och regnigt väder under dagen och det utnyttjade jag till brödbakning under förmiddagen, men det blev andra innesysslor för oss båda även under resten av dagen. Under veckohelgen har det sedan i varannandagsvädrets tid varit mest soligt och varmt. Det tog vi tillvara igår med en liten biltur till Hallstahammar där vi gick en promenad runt den vackra Skanzsjön. För övrigt har vi varit hemma och idag har det stått gräsklippning och annan trädgårdsskötsel på programmet tills det på eftermiddagen var dags för nya regnskurar. Den här sommaren kommer vi förmodligen att minnas som den vädermässigt sämsta i modern tid.

Ungefär lika dåligt fortsätter den nu närmast tragikomiska föreställningen om Greklands ekonomiska framtid. För en vecka sedan röstade det grekiska folket 'nej' till att acceptera de krav som landets långivare (sponsorer?) ställt upp för att fortsätta att skjuta till nya pengar. Då avbröts alla förhandlingar och den grekiska regeringen fick fyra dagar på sig att lägga ett nytt och trovärdigt förhandlingsbud. Budet som lades visade sig var nästan identiskt, fast något tuffare än det som tidigare avvisats, och nu dessutom godkänt av Greklands parlament. Så mycket var alltså 'folkets röst' värd i världens äldsta demokrati. Nu har euroländernas finansministrar diskuterat läget i två dagar utan att kunna fatta ett hållfast ställningstagande - flera av dem, som är med i utlåningen till Grekland, har egna, minst lika besvärliga förhållanden. Bland annat har Finland och Estland sagt sig var beredda att lägga veto mot fortsatta nödlån. Förtroendet för Greklands förmåga att kunna klara sin ekonomi inom eurosamarbetets ram är i princip helt utraderat och inom några dagar står de grekiska bankerna inför ett akut konkurshot. Programmet som den sittande kommunistregeringen blev vald på hade som sitt viktigaste inslag att de hårda villkor man nu står inför skulle röjas bort.
Mest tragiskt är det, som i alla liknande situationer, att de sämst ställda medborgarna är de som drabbas värst. För att ha någon chans att komma tillbaka måste 'trappan städas uppifrån' för att befria landet från korruption och skattefusk. Men den sortens åtgärder ryms förstås inte i dagordningen för de allt mer förvirrade samtalen i Bryssel. Fortsättning följer!