I flygande fläng

Efter en fredag på hemmaplan med vardagliga sysslor - bland annat bakning av frallor, limpor och veteskorpar - tog vi igår husbilen för en tur till fågelområdet kring Kvismaren söder om Örebro. Där var det nu fullt pådrag inför höstflyttningen och förutom mängder av olika slags änder fanns där till åskådning uppskattningsvis 2 000 gäss av olika arter och ca 1 000 tranor. När vi idag på morgonen gjorde ännu en vandring i området fick vi också se två havsörnar, majestätiskt uppflugna i sitt favoritträd. Då fick vi också ännu en gång tillfälle att se "det stora lyftet". Det är en obeskrivlig känsla när man ser 2 000 gäss som samtidigt lyfter från marken och därtill, var och en, högljutt aviserar att nu far jag.

Området kring Kvismaren är en av tranornas huvudsakliga rastplatser inför den förestående resan till Medelhavsområdet, på samma sätt som Hornbargasjön på våren är deras samlingsställe på vägen till häckningsplatserna. Av en annan fågelskådare på plats idag fick vi veta att det som mest kan finnas uppåt 15 000 tranor inom hela området vid den här tiden - dock kan de inte ses samtidigt. De tranor som häckar i Sverige flyttar till övervintringsområden i sydvästra Spanien bl a Extramadura där 60 000 tranor övervintrar årligen. Tanken svindlar när man betänker att tur o retur-resan mellan häcknings- och övervintringsplatserna är i snitt 800 mil och att de tillsammans följaktligen flyger bortåt 50 miljoner mil. Man kan ju undra om det inte skulle finnas något bekvämare sätt att ordna sitt liv. Men å andra sidan far ju allt fler av vi människor allt oftare och allt längre bort för att få nya upplevelser och omväxling är ju till förnöjelse. För fåglarna handlar det dessvärre om överlevnad och de har, tillskillnad från oss, inte mycket att välja på om de vill vara kvar i livet.