Svavelosande suring

Två dagar har vi hållit till här hemma i det soliga vädret och sysselsatt oss med vardagliga göromål. Igår startade vi tidigt med avfrostning av frysen. sedan blev det en tur till östra köpcentret för att veckohandla och ovanpå det blev det klippning av gräsmattan. Idag började jag dagen med att baka tvåstegsbröd och finska rågkakor och nu är frysen åter fulladdad. För övrigt har jag mest hållit till på tomten och vegeterat i värmen, medan hustrun varit betydligt flitigare och avverkat motionsrundorna i normal ordning och dessutom gjort stor revision på inventarierna i husbilen inför kommande expeditioner.

Nu har årets traditionella tidpunkt för kräftpremiären passerats och massor med kloförsedda skaldjur med tilltugg och 'nödvändiga' drycker kommer att konsumeras den närmaste tiden. Detta är gott och väl för de flesta av landets innevånare, men vi som ställer högre krav på delikatessnivån ser istället fram emot surströmmingspremiären. Gamla tiders storkonsumenter har visserligen minskat i antal men istället ökar intresset från matnördar runt om i världen. Speciellt i Kina och Japan är man angelägen om att få del av godbitarna. Inom EU är det emellertid endast Finland som får del av den svenska specialiteten eftersom unionens gränsvärden för PCB och dioxin förhindrar införsel till andra intresserade länder.
De 'icke frälsta' håller för näsan och ojar sig om rutten fisk när den fermenterade strömmingen kommer på tal och visst minns jag inledningen på min egen karriär på området. I flera år på 1960-talet hörde jag till dem som satt och tuggade i sig matjessill som ett torftigt alternativ på surströmmingsskivorna. Men när man så till sist lyckades att ta sig över doftbarriären var man frälst. I grund och botten är det ett under att salt fisk tillsammans med lök och potatis och lite bröd och ost kan bli så gott. Nu får vi bara hoppas att inte klåfingriga EU-byråkrater hittar på ytterligare dumheter som skulle göra ingrepp på denna mänskliga rättighet!