Valrörelsen färdigtuggad!?

Igår fick vi en solig dag som avbrott i den regnperiod vi varit i den senaste tiden, men det är fortfarande vattenunderskott i marken och idag har det bara varit redan urkramade moln som täckt vår himmel. Igår tog vi en promenad till mataffären, medan vi idag har roat oss inomhus med våra vardagliga sysslor. Under gårdagen kunde jag också passa på att hämta in den första äppelskörden - årets skörd se ut att bli den bästa vi haft i den här trädgården. Däremot tvingas jag konstatera att skörden av päron i år blir obefintlig, oklart vad orsaken är.

I vår omvärld skruvas valrörelsens intensitet inför de nationella valen upp allt mer för varje dag och de mer eller mindre genomtänkta 'löftena' står som spön i backen. Opinionsmätningar av alla de slag fungerar som en hejarklack på en sämre fotbollsmatch och provocerar partiernas aktörer till akuta utryckningar. Allianspartierna verkar mest vilja framhålla sin duktighet under åtta år vid makten och visionerna om framtiden har ofta en obegripligt avlägsen tidshorisont om det inte handlar om ren fortsättning på redan pågående reformer.
Den 'rödgröna röran' på oppositionssidan har yrvaket börjat servera sina politiska idéer, från S-partiet dock fortfarande i ett lite suddigt dunkel. Speciellt gäller detta frågan om oppositionens alternativ till regeringsbildning. I den vägen finns det saker som borde ge S-ledaren sömnlösa nätter. Hans tilltänkta stödpartier (V) och (Mp) har båda fått tummen ner från LO, och V-ledarens tydliga kommunistiska tendenser, med stora förstatligande av privata sektorn och strävan att reducera den enskilde medborgarens handlingsfrihet, borde vara ett problem för honom. 'Talröret' i Mp har istället gett ett bra exempel på att det inte finns pengar till de frikostiga löftena, när det visade sig att förslaget om höjda löner för lärarna bara kunde betalas till en femtedel medan resten skulle klaras av i de kommande årens lönerörelser. Med detta kopplat till Mp:s strävan till nolltillväxt i ekonomin, så låter det som att 'tomma tunnor skramlar mest'.
Redan med nästan fyra veckor kvar till valdagen börjar propagandan att kännas idisslad och för min egen del känns det skönt att ha lämnat politiken bakom sig. Klart är emellertid att en rödgrön regering och dess bidragpolitik med stor sannolikhet kommer att leda oss in i ett något mindre rikt land än vad vi just nu kan glädja oss åt.