Det är nu ett halvt år sedan jag startade den här bloggen. När jag ser tillbaka på de inlägg jag gjort, så förfäras jag av hur mycket gnäll och klagan jag lyckats prestera. Och den fråga som då inställer sig är naturligtvis: Varför ska människor alltid klaga på allt och alla?
Själv har jag för egen del egentligen inte någonting att klaga över. Jag har haft ett intressant och stimulerande arbetsliv och jag lever nu gott som pensionär. Min hustru är en god livskamrat sedan 45 år tillbaka, mina döttrar och deras män är skötsamma och har framgång i livet och mina barnbarn alla glada och trevliga. Hittills har jag, med ett par små undantag, haft förmånen att ha en god hälsa.
Det är väl därför som man istället alltid måste klaga på diverse bagateller för att adrenalinkörtlarna inte ska somna in för gott.
Men visst finns det de som har en verklig anledning att klaga. Jag tänker på de översvämningsdrabbade människorna i Burma som förvägras hjälp av sin egen regering. Jag tänker på folket i Zimbabwe som fått sina liv förstörda av en hänsynslös diktator eller på de svältande i Nordkorea där regimen använder landets resurser till sitt eget förhärligande. Jag tänker också på de över 1 000 miljoner människor som idag saknar rent dricksvatten.
Låt oss därför här i Sverige sluta klaga och istället höja blicken för att se om vi kan göra något för dem som verkligen har anledning att klaga över sin tillvaro!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar