Inte alltid som man tänkt sig

Idag for vi iväg på en resa till Bergslagen med sikte på Grythyttan. Där tänkte vi besöka naturskyddsområdet på Björknäset för att beskåda den fantastiska orkidéen Guckosko som växer där. På väg upp mot Lindesberg såg vi tunga regnmoln torna upp sig i väster (inte alls som på hemmaplan alltså), varför vi beslutade att åka österut igen. På hela vägen till Hallstahammar hittade vi inte något trevligt ställe för en fikapaus så vi hamnade till sist vid därvarande gästhamn i Strömsholms kanal. Efter en stund översvämmades platsen av ett sällskap på ca 30 personer som kom gående till fots från samhället och slog sig ner - några av dem också vid vårt bord. Det visade sig vara kineser från Hongkong, boende i Sverige som hade en träff i Hallstahammar och alla trevliga och fridsamma människor. Det var ett överraskande möte som man inte räknar med, men också en sorts upplevelse i vardagen.

Dessa inflyttade samhällsmedlemmar i Sverige kommer mig osökt att tänka på den Sifo-mätning av politiska partisympatier som publicerats idag. Den visar att Sverigedemokraterna fått 4,2 procent av svaren och därmed passerat spärren för riksdagspartier. Deras viktigaste frågor är invandringspolitiken och lag och ordning i samhället med tydliga inslag av avhumanisering av samhällets relation till medborgarna.
Det är nu viktigt att med en aktiv debatt, inte minst lokalt där de redan finns i kommunpolitiken, möta deras politik. Låt dem delta som vilket parti som helst men då ska debatten inte handla om Sverigedemokraterna utan om problem i samhället. Olika förslag får stå mot varandra och sedan får väljarna bestämma. Att Sverigedemokraterna syns i opinionsmätningarna är en realitet och vi måste göra vad vi kan för att övertyga deras väljare att rösta på ett annat parti. Det är viktigt att de inte får stå oemotsagda utan att man tvingar dem att redovisa effekter och slutsatser av deras argumentation.