Fotboll och kvinnor

Så kom då regn efter fyra veckors total torka och ytterligare ett par veckor innan den lilla skvätt som kom i maj. Det som kommit idag är ändå bara en tiondedel av vad som behövs och vår gräsmatta är redan till stora delar nervissnad. Tre dagar har vi varit på hemmaplan i väntan på montör som ska byta vår havererade värmeradiator efter ett misslyckat försök i måndags på grund av utrymmesbrist. En stor del av dessa dagar har jag använt till att jaga olika företag att bjuda in till en av Aktiespararnas träffar i höst, dock utan framgång än så länge.

Igår vann Sverige, till mångas förvåning, premiärmatchen i fotbolls-EM mot Grekland. Därmed har det tidigare något pessimistiska tonläget bland svenska sportjournalister bytts till en euforisk stämning där Sverige redan ses med ena benet i kvartsfinalen. Vi får väl se hur det ser ut när de blågula haft sin drabbning mot Spanien om några dagar.
EM i fotboll kan naturligtvis inte undgå den inåtvända svenska samhällsdebatten. I radions P1-morgon igår påpekade en argsint kvinnlig tyckare - jag har glömt hennes namn - att endast var tionde kommentator vid tävlingarna var kvinna. Detta ansåg hon helt otillfredsställande,trots att Sportspegeln i TV kostat på sig en kvinnlig expertkommentator kvällen innan. En representant från Fotbollförbundet påpekade lakoniskt att detta möjligen kan ha att göra med den manliga dominansen skapat en tradition inom fotbollen sedan ett par hundra år och att damfotbollen som sport förekommit i drygt 30 år. Han trodde därför att kvinnorna nog behöver ytterligare ett par årtionden på sig för att ta mera plats. Dessutom, framhöll han, att ungefär 90 procent av fotbollspubliken är män så fördelningen kanske ändå är den riktiga.
Själv kan jag bara tycka att det är lite tröttsamt att ständigt behöva höra att kvinnokön skulle vara någon slags merit i vilket sammanhang det vara må.