Socialistisk nytändning

I fortsatt soliga dagar, nu med stigande dagstemperatur (+ 11 grader idag), har vi avverkat två långpromenader. Det blev en halvmil igår längs mälarstranden öster om stan och idag kom vi upp i sex kilometer i Svartådalen norrut. I övrigt har vi sysselsatt oss med vardagen här hemmavid. Man väntar ju bara på att solen ska värma upp marken så att det går att komma igång med vårbruket i trädgården.

Kommit igång har däremot redan (S)-partiet med sin kongress i Göteborg. På förmiddagen idag omvaldes Löfven till partiordförande, vilket kan ödmjukt betraktade som "en skattepliktig förmån". Men mycket längre än så sträcker sig inte ödmjukheten när han traditionsenligt anklagar den sittande regeringen för att ha misskött landet i sex år (något märkligt med tanke på att Sverige är en av de starkaste ekonomierna inom EU just nu). Vidare klagar han på 'den höga arbetslösheten' (faktiskt en av de fyra lägsta i Europa just nu) och säger att (S)-partiet i regeringställning avser att halvera den till år 2020 (tillräckligt långt bort för att kunna trollas bort om det inte lyckas). Vad han däremot ställer i utsikt betydligt tidigare är rejäla skattehöjningar med pengar att användas till ett återinträde i bidragssamhället. Samtidigt understryker han att det finanspolitiska ramverket ligger benhårt fast (ger hopp om att en ny inflationsekonomi kanske trots allt kan undvikas under hans ledning).
Även om man nu skönja en något mera realistisk framtoning än under de två senaste partiledarna, så finns ändå den socialistiska grundfilosofin med, vilket naturligtvis inte är någon överraskning. I farans riktning ligger därmed frestelsen att med hjälp av rundhänta löften om olika samhällsstöd köpa väljares sympatier. Därför får man hoppas att 'Svensson' även i fortsättningen ser fördelarna i att själv få bestämma över en större del av sina surt förvärvade slantar istället för att låta diverse byråkrater få makten över dem.