Arbetets glädje

Med stigande förvåning kan jag konstatera att högtrycksläget i vädret nu är inne på sin sjätte vecka i följd med en ytterst liten snöby i förra veckan som enda avbrott. Detta är unikt och ganska bekvämt, men till priset av låga nattemperaturer som gör vinterns snöhögar oändligt långlivade. Idag hade det dock kommit till ett läge där jag lite försiktigt kunde börja vårbearbetningen av gräsmattan - åtminstone två veckor senare än normalt.
Soligt väder har ju också fördelen att det förhöjer nöjet med våra motionspromenader. Igår eftermiddag blev det en halvmil nere i Mälarlandet och idag fyra kilometer norr om staden. Med det goda vädrets hjälp har vi den här månaden avverkat fyra mil hittills.

Igår kunde Pensionsåldersutredningen, efter en förmodligen lång vånda, lägga sitt förslag till hur Sverige ska klara den ekonomiska utmaningen med att försörja en raskt ökande skara pensionärer. Det enkla och tämligen självklara beskedet är att vi måste arbeta mera och längre. Det ger den dubbla fördelen av mer inbetalning till pensionssystemet och något färre pensioner att betala ut. Med den tidplan som följer med förslaget betyder det att 57-åringar och yngre helt enkelt får vänta ett år längre på pensionen.
Det är ett ödets ironi att 40-talisterna nu säkrat sin del av kakan och precis som i alla tidigare sammanhang lyckats undvika bakslagen. Av yngre generationer ses vi ofta som roffare som tar för sig och har döpts till 'proppen Orvar'. Dessa unga individer har ingen aning om de första fyrtio åren då det var hårt arbete som gällde för att både landet och vi själva skulle komma någonstans. Numera är det fortfarande många som arbetar hårt, men man ställer också krav på samhället som inte ens var att tänka på för 50 år sedan. Det viktigaste är att alla är beredda att medverka till Sveriges utveckling som föregångsland inom industri och handel och då kommer även pengarna till åldringarnas försörjning.