På väg mot det svarta hålet

Under gårdagen lade jag sista handen vid husbilens vinterförvaring och ställde av den hos Vägverket. Nu är den delen av livet avstängt fram till maj nästa år. Sedan tog jag itu med att slutföra årets tomatskörd. De nu återstående får eftermogna inomhus och en del småtomater kommer hustrun att koka in gröna. De är riktigt goda att äta till någon kötträtt. Totalt har sex tomatplantor i år lämnat ca 8 kg tomater som skörd.
Idag var det så dags med att börja med slöjden i pensionärsgruppen för höstterminen. Under uppstartningen för lite större projekt hann jag idag också med att tillverka två damben (smörknivar). Konstigt vad denna lilla enkla tingest kan vara populär.

På det globala planet är det nu den alltmer omfattande finanskrisen som dominerar nyhetsflödet. Den misskötta amerikanska nationalekonomin har till sist havererat och är nu på väg att dra med sig resten av världen. Förebuden för det som nu sker kunde man se redan i mitten av förra året då den lättsinniga, för att inte säga vansinniga, kreditgivningen med bristfälliga säkerheter blev allt tydligare. Understödd av USAs tvivelaktiga statsledning blev situationen till sist ohållbar. Resultatet blev att människor nu får gå från gård och grund och bankerna sitter med Svarte Petter i form av en mängd osäljbara hus. I slutändan blir det i vanlig ordning skattebetalarna som får stå för fiolerna.
Hur långt detta kommer att gå i Europa och Sverige får framtiden utvisa, men jag tror inte man ska känna sig alltför säker på politikers och bankfolks lugnande uttalanden. Efter mer än fyra års ständigt uppåtgående ekonomi är det nu mest troligt att vi leva med ett par års ordentligt åtdragen svångrem. Så har det varit sedan marknadsekonomin började tillämpas och så kommer det att bli även i fortsättningen. Det finns nämligen inga träd som växer upp i himlen!