Orättvisa i världen

Igår var det vårväder, om än något kyligt i vinden, och vi tog en cykeltur till biblioteket. Där var vi i släktforskarrummet och tog reda på en del uppgifter om våra svärsöners anor för att kunna binda ihop nu levande personer med det som går att få fram från Genlines kyrkböcker. Resultatet blev tillfredsställande.
Idag var hustrun sällskap på yngsta dottersonen när båda föräldrarna var på sina jobb. Under tiden tog jag itu med stubben/stammen av det vildvuxna plommonträd som jag sågade ned tidigare i år. Det var tungt jobb, men nu blir det ljusare för fruktträden när trädet är borta.

De senaste dagarna har kritiken mot Kinas brister ifråga om mänskliga rättigheter tagit sig uttryck i demonstrationer mot den stafett som ska bära den olympiska elden till OS-staden Peking. Detta är ett exempel på att man slår på den som man tror sig rå på när det verkliga målet för kritiken inte kan nås.
Visst finns det stora orättvisor i det kinesiska samhället, men inte större än på många andra håll i världen. En attack mot idrotten och krav på bojkott att hela eller delar av de olympiska spelen ändrar inte det kinesiska samhället, utan är istället en orättvisa mot alla de idrottsmän som med hårt arbete under lång tid förberett sig inför dessa tävlingar. Vi kan med visshet konstatera att människorna får det inte bättre i Kina av dessa aktioner, men skadar OS-tanken som står för global idrottslig rättvisa mellan alla länders folk. Ingen vinner på att blanda ihop politik och idrott!