Denna veckohelg har vädret varit sådant som när hösten är som sämst. Ingen stimulans till uteaktiviteter ges av grått och blött, även om åtta plusgrader på termometern är en liten tröst. Trots detta har vi avverkat ett par vandringar i de norra stadsdelarna och motionsbudgeten står på plus. Sämre är det med mitt viktminskningsprojekt, som nu efter drygt halva den utmätta tiden, fastnat på en nedgång på tre kilon. Det blir till att skärpa sig för att få bort de fyra återstående - med andra ord mera arbeta för mindre mat!
För någon dag sedan fick vi veta att äldsta dottersonen 'blivit med hund'. Djurvän som han är hämtade han en omhändertagen 2-årig tik från en hundräddarorganisation för att erbjuda den ett tryggt hem. Hunden, en korsning mellan bordercollie och björnhund, hade benämnts som 'rymmarhund' eftersom den gett sig av från den tidigare ägaren, som nu inte ville ha den tillbaka.
Den här historien kommer mig nu osökt att tänka på hur olika liv våra fyrbenta vänner kan få uppleva. Skalan är bred med allt från ompysslade (bortskämda?) familjehundar till misskötta 'skyddshundar' i knarkarkvartar. Ansvaret som en hundägare åtar sig borde strängt taget ställa krav på någon form av licens för ägarskapet. Som djurvän i allmänhet och hundvän i synnerhet kan jag känna vanmakt inför fall av vanvård som det nu och då berättas om.
Trots detta ser jag samtidigt hur hundarnas levnadsvillkor skiljer sig från landsbyggdens bandhundar som jag minns från min barndom, och som kunde få stå kedjade hela livet intill en usel hundkoja med torftigt foder och endast sporadiska 'motionsrundor'. Det var inte alltid bättre förr!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar