'Intet nytt under solen' skulle man kunna säga, om inte solen lyst med sin frånvaro. Vi har nu ett par dagar mest följt våra rutiner på hemmaplan. Efter vår dagliga promenad igår återkom en del av min ryggvärk,vilket får ses som en varning om att rehabiliteringen ännu ej är avslutad.
Idag nöjde vi oss därför med att ta bilen till östra köpcentret för veckoinköp. Där inhandlade jag också på min systers inråda en muskelsalva för att hjälpa läkeprocessen på traven. Det återstår sedan att avvakta eventuell effekt.
Så var det då åter dags med en ny rond i fighten mellan Israel och Hamas på Gazaremsan. Efter en del raketbeskjutning mot israeliska, civila mål, tröt israelernas tålamod och i en raid in mot Gaza dödades Hamas militäre befälhavare. Därmed fortsätter denna till synes olösliga konflikt att rulla på med allt tyngre vapeninsatser, i grunden meningslös med förlust av människoliv och en eskalerande materiell förstörelse.
På många sätt är situationen lik den i Syrien. Det handlar om människans strävan efter frihet och säkerhet, men inte utan inslag maktbegär och religiösa doktriner. Sedan må upprorsmakarna strida mot en tyrannisk diktator eller en, som man upplever, yttre ockupationsmakt. När situationen drivits till desperationens gräns tycks människan helt oförmögen till att acceptera det faktum att våld aldrig leder till en bestående fred.
Som vanligt börjar nu massmedia slåss om de fetaste bitarna av sensation för att vinna terräng för sina respektive medier. I ett slag tycks nu allt intresse ha flyttats från Syrien femtio mil söderut - har Syriens oroligheter upphört eftersom de dagliga reportage därifrån plötsligt lyser med sin frånvaro? Man kan ju ställa sig frågan! Dessutom laddar båda sidor i Gaza-konlikten sitt propagandaartilleri med Facebook, Twitter och Youtube för att inte förlora position. Mitt i allt detta befinner sig en lidande civilbefolkning som bara kan hoppas på att någon gång få fred i sitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar