Den förlösande sömnen

När vi nu i 'normaltidens' tecken raskt rullar in i vintermörkret gäller det att ta vara på så mycket som möjligt av det dagsljus som ändå finns. Igår tog vi oss ner till stan och åt en riktigt nyttig lunch på Sportbaren (anknuten till Friskis & Svettis). Svettningen hoppade vi dock över. Istället gick vi en tur på stan och besökte bland annat biblioteket för att förnya våra litteraturtillgångar. På kvällen var det sedan dags att åka till yngsta dottern för att fira hennes och hennes makes resp. födelsedagar. Det blev en trevlig stund dock med viss reducering av den Anderssonska klanen. Äldsta dotterns söner har nu börjat att på allvar leva sina egna vuxenliv med allt vad det innebär och var därför upptagna på annat håll. Ibland kan man känna viss press när ens sociala kontaktyta börjar krympa både i den äldre och den yngre ändan.
Även idag blev det aktiviteter inom kommungränsen. Efter lunch åkte vi till östra köpcentret för veckoinköp och sedan ner till Öster Mälarstrand där några konstnärer håller Öppet hus under Allhelgonahelgen. Detta tog vi naturligtvis vara på för att se hur våra lokala kreativa förmågor utvecklas. Nog blev omdömet 'ömsom vin, ömsom vatten', men några riktigt imponerande objekt fanns dock att beskåda.

Så har nu forskningen tagit ett stadigt grepp om höstmörkrets inverkan på människornas välbefinnande. Egentligen handlar det kanske bara om en sammanställning av det vi redan vetat eller anat. Ljusbristen gör att vi blir sömniga och tröga. Är det mörkt när man vaknar är melatoninnivån i hjärnan fortfarande hög vilket signalerar att man ska fortsätta att sova. Motmedlet är att få mesta möjliga ljus i ögonen så snart som möjligt och sätta fart på kortisolproduktionen. Då vaknar man!
Generellt sett är det bättre att sova tjugo minuter längre än att hinka i sig två koppar starkt kaffe på morgonen. Som mångårig pensionär har jag dock lärt mig att inte bekymra mig allt för mycket om dessa problem, men visst minns jag tiden då man hela hösten och vintern uppfattade att solen endast visade sig under den tid man satt instängd på jobbet och att det under veckohelgerna alltid var molnigt väder.
Det här är det 800:e inlägget med mina Tankar i tiden. Det får väl ses som en liten milstolpe.