En statsman i varande

Idag har vi haft soligt väder i nästan tre timmar, vilket kändes nästan omtumlande - ca en timme har solen visat sig tidigare under december. Sedan kom det ett försiktigt snöpuder över nejden - för första gången under dagtid den här vintern. Om det nu är vinter förstås, eftersom vi knappt haft någon temperatur under noll grader ännu.
Vintersporten har dock dragit igång och som fåtöljskidåkare kan man nu, om man vill, slå ihjäl hela dagarna framför TVn. Det har också funnits svenska framgångar att gotta sig åt. Under fredag och lördag har de svenska damerna tagit två första- och en andraplats i skidskytte. Bland längdskidåkarna har damer och herrar kapat åt sig var sin andraplats. Nu får vi hoppas att formen håller i sig ända till OS i februari.
Förutom TV har vi också lagt en hel del tid på släktforskning, men också hunnit vara ute och röra på oss en stund varje dag.

I torsdags firades Nobels bemärkelsedag med sedvanlig pompa och ståt. Denna tilldragelse, som är det mest kända svenska, förutom ABBA, i världen, är lika spännande att följa varje år. För många av världens miljoner forskare är Nobelpriset den ultimata drömmen och drivkraften. Vi ska vara stolta över, och tacka Alfred för, att vi som ett litet land får njuta av att en dag varje år stå i centrum för världens blickar.
Det mest uppseendeväckande i år var fredsprisets tilldelning till Barack Obama. Det var därför med spänning jag lyssande till hans Nobel lecture och jag blev inte besviken. Hans sätt att beskriva sin strävan till människors samverkan och konfliktlösning utan våld, men också vars och ens rätt att försvara sig mot världens onda makter, inger stor respekt. Jag tror att han har goda chanser att leva upp till sitt fredspris som många anser att han fått allt för tidigt. Denna problematik tacklade han genom att utnämna priset till "a call to act" inte bara för honom själv utan för alla världens människor. Jag ställer mig gärna först i kön för att stödja honom i denna strävan!