Oroligt i sandlådan

Den "kalla brittsommaren" håller i sig och vi gläds för varje dag som solen försöker stå emot höstmörkret. Igår var det dags för veckans pass på målarklubben och nu blev det nya motiv i akvarell för hustrun och i akryl för mig själv. Nu ska jag för första gången prova på porträttmåleri och vi får se om någon vecka hur det lyckas.
Idag har vi varit hemma så när som på en kort promenad till mataffären. Mest har vi annars hållit på med kyrkboksarbetet (ca 400 namn är avklarade nu), men själv var jag ute en stund och städade i trädgården och invintrade altanen.

Idag kunde vi notera en något pinsam och lite skrattretande incident inom (m)-partiet när den grå eminensen Anders Björk gav sig på regeringen i allmänhet och Sten Tolgfors i synnerhet och anklagade dem för vänstervridning och usel försvarspolitik. Enligt den frispråkige f d landshövdingen, som satt i regeringen, bl a som försvarminiser, 1991-1994, finns ett växande missnöje bland likasinnade mot att M släppt kärnfrågor som bland annat ett starkt försvar och slopandet av värnskatten.
Hans kommentar om Tolgfors var: "Att kalla honom Tomhylsan (öknamn har fått av Mikael Odenberg) är ett alltför smickrande omdöme - det innebär att man haft något att skjuta av!" På detta svarade Tolgfors: Det är kommentarer som är"tramsiga" och "totalt omdömeslösa". Det är "under all kritik" att ägna sig åt personliga påhopp istället för att diskutera sakfrågor. "Han är inte på banan. Det har väl varit alltför tyst kring honom alltför länge. Själv är han väl gammal malaj".

Vad jag minns gjorde inte Björk någon mera lysande insats som försvarsminister och skulle nog göra bäst i att nu njuta sin landshövdingepension istället för att börja bråka om saker som han inte verkar ha full överblick av. Dagens säkerhetspolitik avkrävs helt annan insats än den som var aktuell på Björks tid för 15 år sedan. Den som inte förmår göra sorti när man står på toppen slutar ändå alltid som en loser! (Se även förra inlägget om Lagerbäck!)