Ett tungt minne

Hösten börjar allt mer att visa sig och igår var det nästan höststorm och man föredrog att stanna inomhus. Jag tog mig ändå för att höstgräva det lilla som är kvar av vårt grönsaksland och på eftermiddagen tog vi en kort promenad i närområdet. Vädrets makter gav mig istället inspiration till att börja bearbeta digitalbilder som vi samlat på oss under sommaren (över 100 st).
Idag gjorde vi en del städning på tomten för att få bort alla barr och löv och annat skräp som blåst omkring och så var det dags packa ihop på altanen - chanserna till varmt och soligt väder är ju nu i det närmaste slut för denna sommar. På eftermiddagen var det sedan dags för veckans pass Club Artis och idag ägnade vi oss åt var sina fågelmotiv i akryl.

Idag är det 15 år sedan den där kalla och fasansfulla septembernatten då 852 människor gick till botten med Estonia i Östersjön. Denna tragiska händelse har sedan den inträffade orsakat, inte bara mänskligt lidande, utan också en oändlig strid om orsaken till olyckan. Den stora sjunkutredning som en marinkonsult i Göteborg ledde visar att man inte kan nå full säkerhet kring haveriorsaken utan att undersöka vraket. Därför föreslås att en oberoende expertgrupp ska få i uppdrag att följa konsultens rekommendationer i slutrapporten och låta dykare noga inspektera skrovet, trots att vraket utnämnts till gravplats och ska skyddas av griftefriden. Försvarsminister Tolgfors, som ansvarar för Estonia-frågan i regeringen, har gång på gång avvisat kraven på nya dykningar.
Jag kan bara hålla med Tolgfors. Nya utredningar ger ingen livet tillbaka och kommer med största sannolikhet inte heller ge något resultat som kan vara till nytta för framtiden. Låt istället de pengar som detta skulle kosta komma till användning i forskning om framtida sjösäkerhet så kanske något positivt kan bokföras på Estonias konto.
Låt de döda vila i frid! Det är respektlöst mot de som dog och deras anhöriga att fortsätta riva upp det här såret år efter år efter år!