Ohållbar flyktingsituation

Under veckohelgen har vädret mest varit soligt och varmt och jag har kunnat börja den trevligare delen av trädgårdsarbetet med omplantering av växter och sådd av olika fröer (än så länge grönkål, krasse och tagetes). Idag åkte vi ut till östra delen av stan och gick en långpromenad längs Mälarstranden. Där kunde vi bl a njuta av de stora fälten av blommande pestskråp och notera rördromens ankomst som ännu ett vårtecken.
Igår blev det istället en tur till Åholmens naturskyddsområde norr om Kvicksund. Där blommar just nu hela hav av vitsippor uppblandade med blåsippor och vårlök. Men trevligast är kanske den något ovanligare vilda tibasten som blommar i riklig mängd därute, På hemvägen gjorde vi ett stopp vid Askövikens fågelområde där det som vanligt är full aktivitet både på och vid vattnet.

Betydligt mindre trevligt är det att läsa och höra om den kaotiska flyktingsituationen i Medelhavet. Det nu helt anarkistiska Libyen har utvecklas till en operationsbas för flyktingsmugglare som, mot dyr betalning och löfte om utsikter till ett bättre liv, skickar iväg aningslösa människor i allsköns otjänliga farkoster med allt sämre odds för att nå sin destination. Förra veckan havererade en båt med nästan 400 människor och idag kom rapport om en båtolycka utan Libyens kust där bortåt 700 människor kan ha drunknat. Därmed skulle den värsta sjöolyckan i Medelhavet i modern tid vara ett faktum. Det finns heller inga tecken på en dämpning av den akuta situation som råder där desperata människor försöker undkomma de krig och den terror som breder ut sig över den muslimska världen.
För närvarande är det Malta, Italien och Grekland som blir flyktingarnas inkörsport till Europa, men den tidpunkt då läget blir ohållbart i dessa länder närmar sig snabbt när det enligt uppgift kan finnas så mycket som en halv miljon människor i Libyen som väntar på sin tur att bli fraktade till Europa. Visserligen har EU nu kallat in ett extra ministermöte för att diskutera vad som kan göras, men verkligheten i Medelhavet tål inte några långsamt malande byråkratikvarnar. Någon riktig ändring är knappast att räkna med förrän man på allvar tar itu med ändra på det som är flyktingarnas skäl att lämna sitt land.