Den eviga striden

Det fortsätter att vara både för- och nackdelar med väderleken - soligt och varmt för årstiden, men blåsigt. Idag har det förmodligen varit årets hittills blåsigaste dag och i Uppsala var det tidigare idag ett stort hustak som lämnade sin avsedda plats. Det är i alla fall ett intet mot tornadon Pamela som i förrgår passerade genom Illinois i USA och ställde till total förstörelse i ett par småstäder.
Igår tog vi en tur till stan för ett biblioteksbesök och passade också på att besöka en utställning som en konkurrerande målarklubb hade ordnat under lördagen, Den hade hög kvalitet och det sätter press på vår klubb inför vårsalongen om knappt en månad.
Idag har blåsten mest tvingat oss inomhus men vi kostade ändå på oss en promenad till stormarknaden för några inköp.

Vid vårt stadsbesök igår fick vi också en fläkt av historiens vingslag då vi passerade en liten demonstration på torget med krav på erkännande av det folkmord som genom turkarnas försorg drabbade det armeniska folket för 100 år sedan. Denna tragedi vill Turkiet inte kännas vid utan nöja sig med att kalla det massmord, eftersom benämningen folkmord inte fastslagits av någon internationell domstol. Därför blev också reaktionerna mycket starka när påven Franciskus i ett tal betecknade det som århundradets folkmord. Staten Armenien har å sin sida välkomnat påvens uttalande genom att publicera det på president Sargsians officiella hemsida.
Den gången handlade det om ottomanernas massaker på kristna och det är bara att konstatera att de religösa konflikterna vi ser idag fanns för hundra år sedan, likaväl som de funnits i tusentals år. Det är ju ett nedslående faktum för dem som hoppas på en fredlig lösning på de skärmytslingar som ständigt återkommer i den muhammedanska delen av världen. Ingenting tyder ju för dagen på att de prestigefyllda religiösa ledarna har tankar på att inta en strategi där ödmjukhet och inklusion skulle vara de bärande argumenten!