Den 'arabiska vårens' dilemma

Påskhelgen har bjudit på halvklart, nederbördsfritt men lite kyligt väder, Vi har lagt en hel del tid på vårarbetet på tomten, men nu är det mesta klart. Igår blev det en promenad i närområdet och idag en lite längre tur längs Mälarstranden i de centrala delarna av stan. Där har det nu gjorts mycket restaurering av strandlinjen och med all nybyggnation längs vattnet kan staden snart börja göra skäl för benämningen Mälarstaden. Idag hann vi också med att göra veckans målarpass på hemmaplan, eftersom den ordinarie målargruppen var inställd idag.
På påskafton var hela familjeklanen, med undantag för äldsta dottersonen och hans fästmö, samlad hos oss för den traditionella påskmåltiden. Den utgick naturligtvis från hustruns förnämliga buffébord och var inte lika spartansk som den som bjöds för knappt 2000 år sedan. Som väl är så har kokkonsten utvecklas betydligt sedan dess. Vi hade som vanligt en trevlig sammankomst under gemytliga former.

Något gemyt ser det däremot inte vara att räkna med regionen öster och söder om Medelhavet. Utöver kriget i Syrien, som nu är inne på sitt fjärde år, har även oroligheterna i Jemen utvecklats till fullt krig de senaste dagarna. Förutom den urgamla rivaliteten mellan sunni- och shiamuslimer, börjar nu allt flera grupper av militanta islamister att bidra till stridigheterna. Från vår horisont är det inte alltid helt lätt att hålla ordning på vem som strider mot vem och varför. Det är heller inte lätt att förstå hur de tänker, när man med religionen som alibi försöker förgöra varandra. Förutom den interna muslimska kampen mellan olika fraktioner har man maktkampen mellan å ena sidan muslimer och å andra sidan judar och kristna. Den senare tog sig i förrgår uttryck i en massaker på 150 kristna studenter och lärare vid universitet i Garissa i Kenya, utförd av den sudanska islamistmilisen al-Shabaab. För en vecka sedan kidnappades 300 civila kurder i staden Afrin i norra Syrien och det än så länge oklart hur de drabbats och vem som ligger bakom dådet.
Under de senaste fem åren har hundratusentals människor dödats genom oroligheter inom den arabiska regionen och det finns idag inget avslut på stridigheterna att vänta. Alltsammans är djupt tragiskt och mest för att den muslimska religionen, som säges vara fredens och försonlighetens filosofi, är det som ger näringen till den oupphörliga osämjan. En ny uppenbarelse för krigsherrarna borde snart vara på sin plats!