Budget utan reservation!?

Igår var jag riktigt sur, eller rent ut sagt förbannad, när någon hjärndöd figur kapat mitt FB-konto och från det spridit en porrvideo över hela min FB-vänkrets.Det gick åt mycket tid till att rätta till eländet både inåt i datorn och utåt till mina minst sagt förvånade FB-vänner. Dessutom gick det åt två timmar till att köra en totalscanning av datorn för att bli förvissad om att jag inte på köpet fått någon extra delikatess ingömd någonstans. Som väl var så fanns inget sådant att ta hand om.
För övrigt har dagarna gått sin gilla gång och i måndags deltog vi som vanligt i veckans målarpass. Igår blev det tur till östra köpcentret, annars har vi varit mest hemmavid. Jag har hållit på med diverse sysslor på tomten och hustrun har tagit ett par promenader i närområdet och så har hon bakat goda bullar till kaffet idag.

Idag var så tiden inne för den 'röd-gröna röran' i regeringen att göra ett nytt försök med sin budget. Den är som väntat ett grundskott mot den jobbinriktade politik som varit riktmärket för Sverige under Alliansregeringen. Det illustreras bäst av att det som kallas för en 'satsning på näringspolitiken' visar sig bestå av en insats på 630 miljoner kronor, samtidigt som man avser att belasta näringslivet med sysselsättningsmotverkande skatter (högre arbetsgivaravgifter för ungdomar, minskat RUT- och ROT-avdrag, höjda drivmedelsskatter etc.) på totalt 27 300 miljoner kronor. Pengarna ska istället 'stärka välfärden' med åtgärder som man i många fall av erfarenhet vet inte motiverar till större arbetsinsats. Inte blir det bättre av att höra vår s. k. finansminister försvara budget med ett ständigt upprepande av att "Alliansen lämnat efter sig ett förstört Sverige" och att bidragsökningar och ökad offentlig verksamhet är vägen till framgång. Det är så löjeväckande att även en övertygad socialist borde kunna förstå att det är en väg tillbaka till ett Sverige, som inte kunde betala sina räkningar, som inte hade reallöneökningar på 20 år och som gjorde människor arbetslösa eller fullständigt bidragsberoende.
Men till syvende och sist är det Allianspartiernas vägran att släppa in SD i en överenskommelse som möjliggör ett stopp för den regering som styrs av Vänsterpartiet och som leder landet rakt fram till ättestupan, som ska ha mest kritik. Med 57 % av rösterna för en icke-socialistisk regering, har de svikit sina väljare, omöjliggjort möjligheten att få tillbaka de väljare (främst moderater) som röstat på SD i protest mot Alliansens vägran att lyssna på folkopinionen. Därför bär även Alliansen ett ansvar för att landet nu befinner sig på marsch tillbaka till Olof Palmes utopiska, men döende land. Än går Sverige bra på den tidigare Alliansregeringens utlagda spår, men det kommer inte att behövas mycket tid för tokvänstern i MP och V att radera ut framgången!