I demokratins vagga

Vi har kunnat glädja oss åt två dagar med härligt vårväder, även om det varit en aning blåsigt idag. Man ska dock inte klaga när man hör, att de som valt att avnjuta påsklovet i de svenska fjällen den här veckan omges av kraftiga snöbyar i kombination med vindar som närmar sig stormstyrka i byarna. För vår del är vårarbetet på tomten nu i princip avklarat och det känns skönt att vi nu efter all 'upprivning' kan börja att tänka på sådd och plantering istället. Vi har slitit ordentligt, men trots detta har hustrun dessutom unnat sig ett par promenader på egen hand i närområdet i det vackra vårvädret och återkom just nu med en rapport om de första vitsipporna för året.. Nu återstår för mig bara att frakta de sista av sammanlagt tolv säckar med mossa, barr och annat skräp till återbruket.

Av alla pågående konflikter och oredigheter i världen tycks just nu Greklands ekonomiska sammelsurium vara på väg att lägga sig i toppen. Den kommunistiska regering har inte lyckats eller ens försökt uppfylla kraven från EU.s euroländer för att fortsatta nödlån ska betalas ut. För att undvika statsbankrutt har den grekiska regeringen i desperation vänt sig till Ryssland för att få nödlån, men verkar få nobben även där. I morgon förfaller en amortering på 450 miljoner euro till IMF och klarar man inte att betala denna kan konkursen vara ett faktum. Nästa vecka väntar dessutom 2 miljarder euro i räntebetalningar.
De svävande besked som kommit efter kontakterna mellan Grekland och Ryssland tyder på att Putin inte har några pengar att låna ut till Grekland, men att han kan tänka sig att finansiera 'gemensamma projekt' som grekerna senare skulle betala av med framtida vinster.
Om jag var i den grekiska regeringens ställe och fick ett sådant erbjudande av Putin, så skulle jag höra varningsklockor från alla håll. Men grekerna räknar kallt med att EU inte ska våga ta sin hand ifrån dem med tanke på 'smittorisken' i Irland, Spanien och Portugal. I detta storpolitiska apspel blir det till sist de ca 10 miljoner grekerna som drar det kortaste strået. Förr eller senare spricker bubblan och då kommer de sämst ställda att få det ännu tuffare än vad de redan har, medan de förmögna, de korrumperade statstjänstemännen och andra som lyckats roffa åt sig även i fortsättningen njuter av det de tillskansat sig och fortsätter låta bli att betala sin skatt.