Kärnkraft på kort eller lång sikt?

Strålande vackert vårväder har vi utnyttjat genom att de två senaste dagarna ta bilen ut till Björnö för att njuta av solen och utsikten över den tillfrusna Mälaren. Här hemma rullar det annars på enligt invant mönster, men händelserna i Japans reaktorer har gjort att jag behöver ännu mera tid vid datorn. Informationsflödet är som en vårflod i dessa Internets tider och för mig som före detta informatör känns det nödvändigt att hålla sig uppdaterad.

Som väntat vädrar nu gamla kärnkraftsmotståndare morgonluft och kallar till "manifestationer" med krav på att all kärnkraft ska avvecklas. Samtidigt kom besked från Danmark att elpriset stigit 15 procent när Tyskland ställt av sju reaktorer för så kallat stresstest där man ska göra en extra koll på att alla säkerhetsrutiner är på plats. Om en stängning av alla de svenska kärnreaktorerna över huvud taget skulle accepteras ute bland elanvändarna skulle vi få räkna med en prisökning på åtminstone 30 procent. Sannolikt skulle också en strikt elransonering bli nödvändig.
Trots detta ser jag nu framför mig hur massmedia kommer att göra allt för att försöka piska upp en kravallstämning när "liket börjar röra på sig", när spillrorna från 1980-talets antikärnkraftsrörelse försöker få luft under vingarna. Bortglömt kommer då hotet om klimatförändringar att vara liksom det växande energibehovet hos världens snabbt ökande befolkning.
Som en ödets ironi var det idag som SKB lämnade in sin ansökan om att bygga en anläggning i Forsmark för slutförvaring av använt kärnbränsle. Det är den anläggningen som är svaret på motståndarnas argument "avfallsfrågan är inte löst". Det är också i den anläggningen vi kan bygga upp ett förråd av bränsle inför den dag då fjärde generationens reaktorer är färdiga att börja användas - reaktorer som kan drivas i hundratals år på det uran som dagens reaktorer lämnar efter sig. Det vore stor synd och skam om några fåkunniga individer idag skulle tillåtas vrida dessa tillgångar ur händerna på framtida generationer!