Exit fru Sahlin

Igår var det både kyligt och blåsigt (vårvinda friska, leka och viska?) så att vi höll oss mest inomhus med vardagliga sysslor. För att ändå komma ut en stund, inledde jag vårstädningen på tomten med att samla ihop tallkottar och annat nedfallet skräp från gräsmattan.
Idag var vädret bättre med sol och betydligt mindre blåst, så vi inledde dagen med en tur till stormarknaden för att veckohandla. Efter lunch åkte vi till Galleri Nykvarn för att se fantastiskt bra måleri av Gunnar Tryggmo i hans utställning av djur- och fågelmotiv i olja och akvarell - verkligen sevärt!

Igår inleddes en ny, eller möjligen nygammal, era i svensk politik när S-partiet valde en ny partiledare i form av Håkan Juholt. Idag höll han sitt installationstal där han, flera gånger, "eldade massorna" med utropet "vi kommer inte att vika ned oss", som om han befarade att någon av åhörarna räknade detta som ett tänkbart alternativ för den nya sosse-eran. Hans anförande var ideologiskt och visionärt, men nämnde inget konkret om vare sig politik eller visioner. Hans sinne för humor gjorde att några åhörare tyckte att han mycket väl kunde platsa som ståupp-komiker. Ombudens ovationer kan därför mycket väl ha varit ett uttryck för glädjen att äntligen ha fått en ledare, oavsett vilken. Det senaste halvåret har partiet varit "lealöst" och i praktiken även ledarlöst sedan fru Sahlin abdikerat.
Nu återstår för oss slavar i trälhavet att se vad som kommer på agendan. Under täckorden jämlikhet och solidaritet, och med Palme-politik som förebild, får vi räkna med strävan mot utökad offentlig sektor och största möjliga nivellering i samhället. Detta brukar på sikt leda till att ingen får ha det bättre än "de sämst ställda" och att människors kreativitet och entreprenörsanda begravs under tjocka sjok av byråkrati och förmyndarmentalitet. Jag tror inte att det moderna Sveriges medborgare köper den politiken och förhoppningsvis visar detta i kommande riksdagsval och låter sossarna fortsätta som opposition. Socialismen har spelat ut sin roll!