Mörkare tider vid horisonten

Den förra veckan blev vi tydligt påminda om att hösten är på väg med temperatur kring 15 grader och mycket regn och blåst. Detta är dock förlåtet med tanke på den otroligt soliga och varma sommar vi haft detta år. För oss själva blev veckan ganska stillsam då det dåliga vädret kombinerat med en mindre åkomma i en lårmuskel hos mig gjorde att vi fick dra ner ordentligt på våra promenader. Av detta följer naturligtvis att framgången på vår fiktiva långpromenad blev relativt blygsam, men vi tog oss ändå till Fårbo igår kväll.

Utöver alla de dagligen förnimbara problem som det svenska samhället påtvingats genom en aningslös och nonchalant styrning står det allt mera klart att försörjningen av elkraft i landet står inför stora, för att inte säga kritiska, utmaningar i framtiden. Genom en illa genomtänkt avveckling av hälften att landets kärnreaktorer och en idealistisk satsning på vindkraft kan vi redan under kommande vinter stå inför akuta försörjningsproblem med drastiskt försämrade villkor för vår elanvändning. Redan nu ser vi hur den dåliga produktionsbalansen pressar upp elpriset framför allt i sydligaste delen av landet.
Detta läge råder dessutom redan innan något har påbörjats av de 'gröna' och kraftigt elslukande projekt som planeras. Den föreslagna elektrifieringen av gruv- och stålindustrin tillsammans med utfasningen av fossila bränslen från trafiksektorn kräver i runda tal en 50-procentig ökning av elkonsumtionen. För att möta detta finns idag inget annat planerat än ännu mera oplanerbar produktion från 'sol o vind', som under vissa tider under vintern av naturliga skäl kan ge produktion lika med noll. Om inte snabba och genomgripande åtgärder påbörjas riskerar vi att få det mörkt och kallt i stugorna om några år. Åter igen ställer jag mig frågan: Hur har det kunnat gå på det här viset för vårt fina gamla Sverige?