Urspårad klimatpolitik

Den första höstveckan bjöd på relativt 'normal' väderlek för årstiden, men erbjöd även höstens första nattfrost ända ner på våra breddgrader. En av dagarna tog vi tillvara för en tur med husbilen upp till det vackra landskapet vid Gysinge, där forsarna i Dalälven var extra potenta efter allt regn som fallit längre upp i landet den senaste tiden. Våra motionspromenader blev även den gångna veckan något kortare för min del med fortsatta besvär med ett ben, men på vår fiktiva långpromenad kom vi igår ändå fram till Misterhult mitt ute i den mörka smålandsskogen.
I lördags hade vi för första gången sedan coronapandemins början för ett och ett halvt år sedan en familjesammankomst med döttrarna och svärsönerna här hemma. Träffen gjorde vi för att fira tvåårsjubileum för vårt nuvarande boende - det är obegripligt vad snabbt tiden rinner iväg.

Något som däremot inte tycks röra sig alltför snabbt är politikernas insikt om vad som är relevant för bekämpningen av den globala uppvärmningen. Den svenska symbolpolitiken med skatt på plastpåsar eller subventionering av elcyklar ska i detta avseende ställas mot ett förväntat beslut av EU-kommissionen om godkännande av subventioner till utbyggnad av gaseldade kraftverk i Tyskland och Belgien. Sveriges åtgärder inom klimatpolitiken är för övrigt, vad som än görs åt det ena eller andra hållet, fullständigt betydelselösa i det globala perspektivet. Den årliga ökningen av utsläppen av växthusgaser i Kina är av samma storleksordning som vårt lands totala utsläpp. Den befängda svenska politiken leder bara till ohägn för medborgarna och i vissa fall en illa dold smygbeskattning. Den i särklass största, och i vid mening negativa, effekten av svenska åtgärder är nedstängningen av våra kärnreaktorer, som kommer att kräva motsvarande annan  elproduktion med mångfalt större utsläpp i norra Europa. Det tycks mig som att det tyska talesättet om "die dumme Schweden" härmed fått sitt slutgiltiga berättigande!