Flyktingkrisen på väg mot katastrof

Med risk för att verka tjatig måste jag nu redovisa ytterligare två soliga höstdagar. Dessa har vi bland annat använt till att ta hand om vår skörd av vindruvor (!). På en enda vinstock kunde jag igår plocka av bortåt sju kilo druvor och av dem fixade hustrun idag två och en halv liter perfekt druvjuice. Med den pågående klimatförändringen i ryggen kan vi nog snart få se riktiga vingårdar växa upp även på våra breddgrader.
Våra motionsbehov har vi tillgodosett med en promenad till stormarknaden igår och en lite längre till stan idag. Där passade vi också på att inta en god lunch i Culturhuset i Industribyn som en gång i tiden var Svenska Metallverkens industriområde. Tiderna förändras!

Tiderna håller nu också på att snabbt förändras vad gäller den sociala situationen i Sverige. Den stora flyktingströmmen över Europa har nått en omfattning som pressar vårt land allt snabbare mot en ohållbar situation. Detta märks inte minst på hur tonen skärps i inläggen på sociala medier. Vilsenheten hos våra beslutsfattare utvecklas till beslutsförlamning samtidigt som migrationsmyndigheten förbereder för uppförande av tältläger i södra Sverige. På det nationella planet försöker man ge sken att man kan hantera situationen, men har endast lyckats utfärda krav på 'alla landets kommuner att ta sitt ansvar'. Därifrån finns respons av två slag. Antingen konstaterar man frankt att man kan inget mer göra eller också håller man krismöten i desperata försök att krama ytterligare lite must ur den lokala organisationen. På flera håll är den gränsen både nådd och passerad samtidigt som strömmen av nytillkommande inte minskar. Till detta kommer att hos polisen ligger  21 000 utvisningsärenden om migranter utan uppehållstillstånd på hög i väntan på att verkställas - bara 1 000 av de 9 000 som överlämnats i år har verkställts, resten gömmer sig i landet.
Oron för var vi till sist slutar i detta kaos sprider sig och våra skattebetalande medborgare ser tecknen på hur trycket ökar på samhällets serviceinstitutioner. Problemet är inte mängden individer i sig, Sverige behöver fler unga människor, utan takten som de anländer. Nu är det snart bara fråga om dagar innan vi måste inse och erkänna detta och slå till bromsen tills vi vet hur saken kan behandlas i kontrollerade former!