En ändlös mardröm?

Vi har på olika sätt försökt ta tillvara det osedvanligt milda höstvädret. På motionssidan har vi kommit igång riktigt bra i den nya månaden. Förutom ett par promenader i närområdet gick vi idag en längre vända längs Mälaren öster om stan. Till det kan jag också lägga grävningen av trädgårdslandet som blev gjord idag. Ytan är för all del inte så imponerande längre, men ändå.
I förrgår var vi på besök hos yngsta dotterns svärföräldrar och igår gjorde vi en bilutflykt till Avesta för gravskötsel i Grytnäs. Vi passade också på att äta lunch på en för oss ny restaurang i Krylbo där maten var både njutbar och prisvärd. Däremot fick vi inte den promenad i Dalom som vi tänkt oss p g a det alltför blåsiga vädret på de nordliga breddgraderna.

För snart fyra år sedan, den 20 oktober 2011, skrev jag

"Hur som helst var Libyen nummer tre av den arabiska vårens korrigeringar av styrelseskick. Nu väntar man på Jemen och Syrien för att sedan sannolikt fortsätta med alla de "tio små negerpojkarna"."

Ingen kunde då ana den fruktansvärda utveckling som konflikten i just Syrien skulle ta. Mellanösterns mycket komplicerade historiska bakgrund har förvisso en stor del i händelsernas gång men trots allt är det människans missbedömningar och maktspel som ska tillskrivas den största skulden och framtidens dom över detta kommer att bli hård och skoningslös. Tyvärr är detta en mycket klen tröst för alla oskyldiga människor som får se sina hem och sitt land läggas i ruiner. Ingen vet längre riktigt säkert vem som strider mot vem och varför. På slagfältet lägrar sig ömsom desperation och ömsom uppgivenhet, vilket i kombination lett till de mest omfattande flyktingströmmarna efter andra världskriget.
Det finns f n heller inget i sikte som skulle kunna tyda på en stabilisering av situationen, snarare tvärtom. Rysslands senaste intervention med bombning av "terroristfästen" ses av många som en ren provokation mot västmakterna och en upptrappning till en storpolitisk konflikt kan inte helt uteslutas. En annan obehaglig konsekvens är rekryteringen av 'frivilliga' till olika stridande grupper, där det f n finna 125 'svenskar' i IS-grupperna och tillströmningen ökar från olika håll i världen.
Man skulle ju önska att en övergripande makt av FN-typ skulle ha mandat att ta förmyndarskap över sådana aktörer som nu demonstrerar sin arrogans i Syrienkonflikten, men inte heller där finns något hopp att vänta. Ingen vill släppa av på sin prestige och under tiden lider och dör oskyldiga människor - varje dag!