Tala är silver...

I fortsatt lysande vårväder har vi varit ute på två långpromenader. Igår åkte vi ut öster om stan och gick 'vår standardrunda' på Kärrbolandet. Det var lugnt och fridfullt, men djurlivet lyste med sin frånvaro (brukar finnas rådjur där). Idag åkte vi istället västerut och stannade först i västra köpcentret och intog lunch på en kinarestaurang. Sedan fortsatte vi till Hallstahammar och gick den natursköna vandringsstigen längs kanalen. Vi besökte också biblioteket för att tala om möjligheterna för Club Artis att få hänga en utställning där - det finns preliminärt en ledig period i höst.
På förmiddagen idag tog jag också tillfället att så smått börja med vårstädningen på tomten. Tyvärr kunde jag konstatera att det fortfarande finns en hel del bekämpning av mossa att ta itu med. Som 'fastighetsskötare' blir man aldrig arbetslös.

Om man någon gång ändå skulle få behov av tidsfördriv kan man roa sig med att studera livet i det paradoxala ryska samhället. Bortsett från medlemmarna i nomenklaturans innersta krets vet tydligen ingen vad som är att lita på, speciellt inte vad gäller den statliga administrationens information till undersåtarna. Samhällets kommunikation tycks i huvudsak bestå av rykten och spekulationer och frågan för dagen just nu är Putins hälsotillstånd. Om han inte syns i TV-rutan under några dagar så är spekulationerna igång om att han är allvarligt sjuk, eller t o m död. Ingen litar på den statliga televisionens odaterade bilder eller på hans pressekreterare när denne hävdar att han är frisk och fortfarande har ett handslag så kraftfullt att det kan "krossa händer".
I historiens skräpkammare finns skälen till ryssarnas tvivel, då man minns hur Boris Jeltsins alkoholförgiftningar och hjärtinfarkt doldes för allmänheten. För att inte tala om hur den stroke som blev Stalins död hemlighölls i flera dygn.
En del frågar sig om mordet på oppositionspolitikern Boris Nemtsov var menat att dölja en kanske dramatisk kraftmätning inom Putins närmaste krets. Vissa tror att en palatskupp är på gång och att Kremls stabschef Sergej Ivanov är regissören, och ryssarna får fortsätta att spekulera.
För oss som är vana vid offentlighetsprincipen och där minsta skrynkla på öppenheten inom mindre än 24 timmar följs av en medial häxjakt är ryssarnas förhållanden närmast ofattbara. Men man kan ju gärna ta sig en funderare över hur det skulle kunna bli om vänsterfigurer med Putin-sympatier skulle ta sig upp på högsta pinnen i vår egen lilla ankdamm.