Sverige i världen

De två senaste dagarna har våren gjort en generalattack med utetemperatur kring 15-graderstrecket. I Stockholmstrakten var det igår t. o. m. den högsta temperaturen för denna tid i mars, som registrerats sedan mätningarna började dokumenteras för över 150 år sedan. Även om det igår också var ganska blåsigt så gick vi en långpromenad i närområdet, efter att vi under förmiddagen tvingats åse hur norrmännen nu lagt under sig även Vasaloppet. På damsidan blev det i alla fall polsk vinst och svensk andraplats.
Idag blev det premiär för året för att använda cyklarna, då vi tog en cykeltur till stan för veckans pass på målarklubben. Hustrun började där på en klassisk kvinnobild från det gamla frismåleriet medan jag fortsatte min pågående fågelmålning. Det blev dock inte så mycket gjort för mig idag eftersom jag fick delta i en del ommöblering i grafikstudion för att få till bättre arbetsförhållanden där.

Bättre arbetsförhållanden kan man knappast tala om för Sverige på det utrikespolitiska planet. Än en gång har vi tvingats konstatera att vår nuvarande 'utrikesminister' helt saknar den diplomatiska finess som vi vant oss vid hos vår tidigare utrikesminister. Denna gång handlade det om att få framföra ett feministiskt betingat tal vid ett möte i Kairo med Arabförbundets utrikesministrar. Inte helt oväntat har Saudiarabien begärt och fått talet struket från dagordningen. Eniga bedömare ser denna åtgärd som en mycket kraftig markering av missnöje från arabvärldens länder. Efter att vederbörande minister tidigare blivit portförbjuden i Israel efter det dåligt genomtänkta och ensidiga erkännandet av Palestina som en suverän stat. På samma sätt har hennes klumpiga hantering av inställningen till krisen i Ukraina avsevärt försämrat Sveriges relationer till Ryssland.
Tyvärr tvingas man konstatera att på det knappa halvår som den nuvarande regering haft makten i Sverige har landets anseende på den internationella politiska arenan kraftigt degraderats genom en rad infantila och verklighetsfrämmande insatser. Vi närmar oss snart den punkt där Sveriges anseende som rådgivande och medlande kraft i värld helt har ödelagts. Om en svensk regering har ambition att vara någon form av världssamvete, krävs en helt annan dignitet och ödmjukhet i det diplomatiska agerandet, men att uppnå något sådant med nuvarande bemanning förefaller i det närmast helt utsiktslöst. I längden räcker det inte med att 'resa sig på nio' efter varje knock down!