Egen härd guld värd!

Det varma, vårlika vädret har fortsatt att locka till utomhusliv och igår tog vi en promenad till stan för veckans målarpass. Idag fick det räcka med en vända till mataffären i närområdet, men så har det istället blivit gjort en del trädgårdsskötsel. Men vädret till trots så tvingas vi till att även klara av saker inomhus. Själv har jag fått lägga ner en hel del tid på att få ordning på våra e-legitimationer sedan de blivit utfasade på grund av en uppgradering i web-läsaren. Det blev en hel del handpåläggning, delvis med hjälp av banksupporten, innan vi åter kunde känna oss igenkända i cyberrymden. På något sätt känns livet allt mer abstrakt efterhand som allt ska hanteras i form av ettor och nollor. Under tiden som jag grottat ner mig i digitala finesser så har hustrun putsat fönster och bytt till ljusa vårgardiner - en sysselsättning med betydligt mer synbart och trevligt resultat.

Synbar, men kanske för vissa inte lika trevlig, är prisutvecklingen på fastighetsmarknaden. Man kan nu konstatera att väldigt få penningplaceringar har sedan sekelskiftet varit lika lönsamma som köp av en villa eller bostadsrätt i svenska större städer. I vår egen stad har priset på villor i genomsnitt fördubblats under den senaste tioårsperioden och för lägenheter med bostadsrätt har ökningen varit ännu större. Det betyder en förräntning på 6 - 8 procent per år och då har man samtidigt i stort sett 'bott för uppvärmningskostnaden' under tiden. Det kan väl ingen klaga på! Det hela är ett lysande exempel på marknadsekonomins grundregel om prisets beroende av tillgång och efterfrågan.
Att efterfrågan trycks uppåt i vår stad beror dels på ovanligt stor tillströmning av invandrare, dels på inflyttning från Stockholmsregionen. Varför det senare är aktuellt fick vi idag ett bra exempel på då en tvåa på 31 kvm i Vasastan i Stockholm såldes för 4,6 miljoner kronor. Det är 148 000 kronor per kvadratmeter.
Den rådande situationen måste ses som oroväckande när nybyggnationen, p g a högt kostnadsläge och olika skatter, lägger ribban så högt att priserna på begagnatmarknaden blir närmast absurda. Samtidigt tvingas allt fler skuldsätta sig på ett osunt sätt, vilket i slutändan kan leda till en helt ohållbar samhällsekonomi. Låt oss hoppas att någon förmår bromsa utvecklingen innan dess!