Ekonomisk uppförsbacke

De två senaste dagarna har vi haft mest soligt väder och det har vi försökt att ta tillvara på bästa sätt. Igår tog vi en långpromenad till stan där vi bl a besökte den nyhängda utställningen som Club Artis har hos Folkuniversitetet. Den är dock något mindre till omfattningen än utställningen under förra perioden, där vi också deltog. Vi besökte också biblioteket för att förnya vårt litteraturförråd.
Idag har vi använt en stor del av tiden till en utflykt till de västra förorterna till Stockholm. Det är en helt obegriplig expansion som pågår i denna storstadsregion. Trots att vi bara nosade lite på kanten åkte vi nästan en timme i ren stadsbebyggelse, som på flera håll börjar få en allt mer exotisk karaktär efterhand som bebyggelsen växer även på höjden. Vi hann med en enkel lunch på en IKEA-restaurangen i en av galleriorna, men slutsatsen av hela 'studiebesöket' blir trots allt ett ifrågasättande av det förnuftiga i att så många människor samlar sig till en begränsad yta till men för miljö och rörelsefrihet. Stockholmsregionen rymmer idag en femtedel Sveriges befolkning.

Det finns eventuellt skäl att ifrågasätta förnuftet även i de åtgärder som centralbankerna i Europa och Nordamerika bedriver för att höja inflationen, när hundratals miljarder euro ska pumpas ut i ekonomin. Genom massiva uppköp av statsobligationer ställer man likviditet till förfogande för uppgång på aktiebörserna, som inte motsvaras av den reala ekonomins utveckling. Konjunkturen i Europa är bräcklig och tillväxten i Kina har dämpats. Trots negativa styrräntor på flera håll har inget trendbrott i den sjunkande inflationen kunnat skönjas och ingen vet vilken effekten blir av den uppblåsning av penningmängden som man nu planerar. Avsikten är självfallet att skapa en nervärderad euro som stärker konkurrenskraften och därmed minskar arbetslösheten.
Men vad händer om resultatet endast blir en kraftigt övervärderad aktiebörs och den eftersträvade konkurrenskraften uteblir? Det tror jag att vi helst inte vill tänka på. I Sydasien och Afrika finns fortfarande en enorm mängd av oexploaterade produktionsresurser, som vi i västerlandet, med våra krav på social och materiell välfärd aldrig kan mäta oss med. Det kommer nog att bli mycket nagelbitning de närmaste ett á två åren.