Vart går rättsväsendet?

Idag har det varit en helt ordinär hemmadag, men ikväll tänker vi åka och lyssna på ett föredrag om Västerås historia, baserat på ett antal historiska kartor som en kollega till mig har sammanställt. Igår var jag iväg på höstens första möte med vår analysgrupp, som ägnar sig åt att studera trender och framtid i den finansiella världen. Igår tog jag också hand om årets päronskörd - det bler närmare 3o kg.

Igår kom också första beskedet från tingsrätten i rättegången efter barnamorden i Arboga tidigare i år. Den anklagade tyskan är befunnen skyldig och domen kommer efter att hon har genomgått rättspsykiatrisk undersökning. Eftersom teknisk bevisning i stort sett saknas och domen kommer att grundas på indicier, som i och för sig pekar mycket starkt mot den anklagade, så hävdar naturligtvis advokaten att hon ska frikännas eller att domen i annat fall kommer att överklagas. Som vanligt i sådana här fall instämmer naturligtvis även kändisadvokater, som t ex Leif Silbersky, i "änglakören".
Dessa ständiga överklaganden av domar i lägsta instans har genererat mycket arbete och framför allt mycket pengar till de svenska advokaterna och tendensen pekar mot ett allt mera amerikaniserat tänkande. Risken med detta är att vi devalverar tingsrätternas status och därmed också förtroendet för rättsväsendet. Vi måste bli tydligare med vad som krävs för att en dom ska få överklagas så att onödig belastning på domstolarna undvikes. Nu får man ofta en känsla av att advokater som förlorat ett mål gärna "tar en chans till" i nästa instans och i allt väsentligt blir det skattebetalarna som får stå för notan. Låt oss därför stämma i bäcken i tid!