Mot himmelens höjder

Förmiddagen idag använde jag till att medverka i det bygge av nytt observatorium som Västerås Astronomi och Rymdforskningsförening (VARF) har påbörjat i Åkesta. Projektet, som vi räknar med ska vara klart om ett år, kommer att innehålla ett av landets förnämsta teleskop utanför den professionella astronomin. Instrumentet har vi haft lyckan att få köpa för en bråkdel av nypriset för ett liknande teleskop. Med detta kommer vi att få fantastiska möjligheter att beskåda vår himmelska omgivning.
På eftermiddagen tog hustrun och jag en cykeltur till barnens hem, men familjerna var spridda i allehanda ärenden och vi träffade bara ett barnbarn på vardera stället. Istället kom yngsta dottern med make hit på ett kort besök strax efter.

Sedan krönte vi dagen med avnjutande av årets surströmming. Detta är en fantastisk anrättning som svenskarna antingen älskar eller hatar, men den är väl förankrad i svensk kultur.
Första gången surströmming nämndes var 1544 i en skattelängd från Ångermanland. Man vet att Gustav Vasa utnyttjade strömmingsfisket politiskt genom att ge gävlefiskarna privilegiet på fiske utefter norrlandskusten mot att de betalde skatt till kronan, men man tror sig veta att konsten att bevara fisk på detta sätt gjordes redan på romartiden i skandinavien.
Under det 30-åriga kriget var fisk vardagsmat för de svenska soldaterna i Europa. Den bereddes på samma sätt för flera hundra år sedan, då det var en nödvändighet att spara på det dyra saltet, och skeppades i tunnor till de svenska härarna.
Årets surströmming får inte säljas före den tredje torsdagen i augusti. Däremot saluförs tidigare inläggningar under året. Produktionen sker nästan helt i Västernorrlands län och omfattar cirka 700 ton god, närande och prisbillig festmat.
För mig som skåning i förskingringen tog det sju år som åskådare vid surströmmingkalasen innan jag föll för delikatessen. Idag är den ännu en himmelsk höjd för mig i augusti varje år!