Stora samhällsbehov väntar på mera pengar!

När den andra vårmånaden nu är till ända kan jag konstatera att den mest varit ovanligt kall och blåsig. Nu är det i alla fall utlovat några dagar med riktig vårvärme och den är mycket välkommen. Alla vårtecken har dock hållit tidtabellen med både blomster och flyttfåglar. Vid en promenad nere vid Mälaren för en vecka sedan kunde vi till exempel njuta av mängder av blåsippor och vitsippor och andra vårblommor. Dagen efter gjorde jag årets besök hos tandläkaren som, till min stora glädje, avlöpte utan någon anmärkning. Den gångna veckan har för övrigt passerat enligt vardagliga rutiner.

Rutinmässigt har också massmedia noterat det pågående arbetet med förhandlingar om den statliga vårbudgeten. Det är en process som tydligt sätter strålkastarljuset på alla brister som det svenska samhället för närvarande tyngs av. Allra värst är det just nu inom vårdsektorn som sticker ut med stora underskott och hot om uppsägning av personal, med allt vad det innebär av bekymmer för dem som är i behov av dessa tjänster. Stora ekonomiska behov finns också inom underhållet av landets vägar och järnvägar där bristerna snabbt blir allt tydligare. Situationen i vår omvärld kräver därtill en genomgripande upprustning av försvarsmakten. Ovan på allt detta vilar som en våt filt behovet av drastiska insatser mot den expanderande organiserade brottsligheten som även börjat infiltrera myndigheter och institutioner.
Även om den, i detta sammanhang vanliga, politiska spretigheten råder också denna gång, borde en bättre politisk samverkan kunna vara möjlig. Sveriges nationalekonomi är stark med en nästan uppseendeväckande låg statsskuld. Därför borde det kanske vara läge att lätta på plånboken och försöka släta ut åtminstone de värsta bristerna i samhället som medborgarna nu lever med. Pengar som inte används har inget värde!