Brott och straff

Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret för att fylla upp matförrådet. Sedan har vi varit här hemma sysselsatta med våra vardagliga göromål. Igår hade jag desto mer att göra och började med höstens första styrelsemöte i Club Artis. Efter hemkomsten blev det direkt övervakning av dagens stora begivenhet då vi och vår granne fick var sin enorm björk avverkad (höjd drygt 15 meter). När vi städade gården från sågspån och andra rester fick man den euforiska känslan av att detta var sista gången dessa träd skräpat ner våra fastigheter - aldrig mer björkfrön att sopa upp, inga mer löv att kratta och inte heller detta ständiga nedfall av torra kvistar som måste samlas ihop.
Sedan avslutade jag dagen med en tur till Åkesta för att bidra en del till bygget av ett utökat klubbhus som nu har startat. VARFs verksamhet är idag på väg att klassas som turistattraktion med ett ständigt ökande antal besökare som vill att blicka ut i kosmos med våra numera toppmoderna teleskop.

Modernisering verkar det också att bli inom kriminalvården när justitieministern på en presskonferens idag meddelade att regeringen vill skärpa normalstraffet för mord till livstids fängelse. Detta föll inte Advokatsamfundet på läppen och dess ordförande kallade utspelet för valfläsk. Straffskärpningen för fyra år sedan har tydligen lett till att antalet livstidsstraff minskat och det anser justitieministern ger fel signaler om synen på brottets allvarlighetsgrad. Även inom den juridiska akademin tvivlar man på nyttan av den föreslagna skärpningen med åklagarna står mer på ministerns sida.
Som vanlig medborgare kan man ju tycka att om man dödar en medmänniska så har man förverkat det mesta av sina mänskliga rättigheter, men så enkelt är det kanske inte. I ett våldsbrott kan det oftast finnas såväl förmildrande som försvårande omständigheter och blir då lagens strängaste straff normal påföljd så försvinner ju möjligheten till extra straffsanktion för de allra grövsta fallen. Ett betydligt enklare sätt att markera samhällets syn på dessa grova våldsbrott kunde vara att ta bort den s k 2/3-frigivningen så att ett utdömt straff på t ex 10 år innebär att den dömde släpps fri efter 10 år och inget annat. Rent principiellt kan jag dock instämma med justitieministern i att den 'uppmjukande' tendens man kan ana hos domstolarna bör motverkas. Brott får aldrig löna sig!