En patetisk diktator

Jag börjar snart känna mig en aning tjatig, men fortfarande har vi efter mer än två veckor kvar vårt entydiga väderläge med soliga dagar och allt för kalla nätter. Därför ligger också snöhögarna från vinterns skottningsmöda kvar där man lagt dem och minskar i nästan osynlig takt, samtidigt som våren står och stampar och inte släpps fram. Men skam den som ger sig, snart tar solhöjden överhand.
Igår fick bilen sin första tvätt för i år och sedan tog vi en promenad i närområdet. Idag var så dagen inne för besöket hos bilprovningen, vilket slutade med att verkstadstid måste bokas för bl a byte av brustna bakfjädrar - hela tiden är det bakdelen som är Mondeons svaga del.
Sedan var det dags för mig att leda mitt första styrelsemöte i ClubArtis. Det gick bättre och utan besvärliga konsekvenser, vilket det naturligtvis brukar göra med engagerade och vänliga människor i gänget.

Vänlighet är däremot något man inte kan beskylla diktaturen i Nordkorea för. Istället råder en attityd av 'musen som röt' när man nu stängt av den sista teleförbindelsen med sin sydgranne och brutet alla diplomatiska förbindelser. I trots mot världssamfundet vägrar man konsekvent att försöka respektera de krav som uttalats av FN efter regimens senaste styrkeprov med en kärnvapensprängning. För att understryka denna inställning har regimen deklarerat att militära resurser satts i högsta beredskap för att kunna bekämpa amerikanska baser i Stilla havet och Nordamerikanska fastlandet. Till detta kommer utsändning av uppebart fejkade bilder av militära operationer ägnade att skrämma motståndarna genom att ge sken av en betydligt större slagkraft än vad som verkligen finns.
Det tragiska i hela situationen är regimens uppenbara behov av att för sina egna medborgare måla upp en bild av en yttre fiende och på det sättet hoppas få deras solidaritet. Frågan är emellertid hur länge detta kan fungera bland en av svält och umbäranden lidande befolkning. Det finns ett gammalt ordspråk som säger att krukan går efter vatten tills den brister. I det Nordkoreanska fallet kan den återstående tiden inte vara lång.